Don’t cry because it’s over… Smile because it happened

Fast en sak är säkert, det var inte lätt att lämna Sydafrika utan tårar. Har träffat många härliga människor under vår tid här. Några av dem är redan hemma i Skandinavien men andra lämnar vi här. Ovisst om vi träffas igen eller inte. Å andra sidan är Waka Waka-landet bara en flygtur bort och med dagens teknologi, som till och med teknik-Frida i mångt och mycket kan hantera (!), så kan vi enkelt hålla kontakten J

Har många minnen från vår tid i Sydafrika. De flesta bra, vissa till och med fantastiska, men också vissa mindre bra. Å andra sidan har alla händelser, minnen, personer, upplevelser och erfarenheter bra som mindre bra bidragit till vårt äventyr, och det är just därför vi, egentligen, inte ska gråta för att det är över utan le för att det hände…

Sista helgen i Pretoria!

För mig är det väldigt mixade känslor. Vill åka hem samtidigt som jag inte vill åka hem, men som min kloka pappa sa, ”det kommer lösa sig när du väl kommer hem och får landa”

I fredags hade vi Braii här hemma i 1322. Vår Sydafrikanska Papa hade tagit ledigt ifrån jobbet för att kunna komma hem och säga hej då till oss J Plus att Opa och Oma var här så hela familjen var samlad. Eller nu ljuger jag för samtliga medlemmar i den skandinaviska kolonin förutom jag, Johanna och Maj är ju hemma i Skandinavien. Fast ni fattades oss ska ni veta gänget! Blev en lyckad kväll och med presenter. De fick en bild på mig och Johanna och ett fotoalbum med massa bilder från vår tid här. Det blev en liten tår i ögat men tror att inte ett öga kommer vara torrt på fredag när vi far L Ojoj vad jag kommer sakna vår Sydafrikanska familj J

I lördags, då gick vi ALL IN J Började med en sista Rugby match, middag, party och sedan var det DANS som gällde. Först stannade vi till på News Café för en drink som slutade i 3 drinkar tror jag… jag menar vem räknar? ;-P Vi har varit så mycket på News Café på sista tiden att vi blivit kompisar med personalen. Till och med cheferna känner igen oss och kommer fram och pratar med oss. News Café följdes av Drop Zone där jag och Johanna dansade som aldrig förr. Herre jäklar (ursäkta mitt språk) vad vi skakade rumpa! DJn lirade massa gamla godingar som Aqua och Rednex och jag och Johanna var helt vilda. Ska ju inte träffa dessa människor igen så varför inte? Inte för det har stoppat oss för i och för sig. När det började bli för mycket gangsta rap för vår smak mötte vi upp övriga på Zanzú. Där kan man inte göra annat än att skaka rumpa J Det enda trist var att på Drop Zone ägde vi dansgolvet med våra moves, så var inte riktigt fallet på Zanzú men det stoppade inte oss. Jag är glad att Johanna hade förståndet kvar trots ganska mycket alkohol i kroppen och tog med mig hem. Annars vet i sjutton hur söndagen sett ut.

Nu var söndagen inte alls förstörd och vi gjorde ett sista besök på marknaden i Hatfield. Som vi gjort varje söndag, i princip, sedan vi kom till Pretoria. Sedan chilli dillade vi hela dagen och laddade om batterierna inför en sista vecka i Waka Waka land. Alla fall för denna gång

Vad gör vi?..

…nu uppsatsar vi!

Dag som natt känns det som =S

Har kört fast ett par gånger men som väl är finns det alltid någon vänlig själ som uppmuntrar och hjälper oss på rätt väg igen. Ska nog gå bra i slutändan, vi är ju trots allt bäst! Med lite hjälp då vill säga J

Det börjar kännas att tiden här nere närmar sig sitt slut. Jag vill inte åka hem och Johanna kan knappt bärga sig tills hemresan. Helgen kommer bli vår sista här nere, för denna gång! och den är fullpackad med aktiviteter. Imorgon ska vi ha Braii med vår Sydafrikanska familj, på lördag ska vi på Rugby följt av partaj och på söndag blir det ett sista besök på Hatfield market.

Återkommer om hur helgen urartar sig J

Attakerade av apor

När vi satt ute på skolgården och pluggade häromdagen kom dom. En hel skara apor och skrämde oss så pass att vi övervägde att ALDRIG mer sätta vår fot på Campus igen! Det var helt galet.

De hela började med att vi såg en lite söt oskyldig liten apa som följdes av en kompis. Jag tyckte att det gick väldigt nära och var rädd redan då. Johanna tyckte att det var väl inget den går ju bara förbi. Så blev de bara fler och fler och helt plötsligt började två av dem bråka 2 meter ifrån oss och då blev även Johanna rädd. När de sedan kom springandes emot oss och hoppas upp på bordet där vi satt då f** blev det liv i lucka. Vi skrek i högan skyn och hela Medunsa måste ha hört oss. Jag blev putt på en apa som som skulle talla på min dator så den lyckades jag skrämma iväg och sedan blev jag kvar ståendes på bordet.

Värre var det för Johanna. Hon hade en apa på var sida om sig som rev emot henne. Trodde att de skulle hoppa upp på henne. Vet inte om de bråkade med varann eller om de var arga på Johanna men en sak är säkert, just då vid det tillfället ska vi alla vara väldigt glada att vi inte var i Johannas skor!

Eftersom vi är modiga tjejer som gillar att "live on the edge" har vi vågat oss tillbaka till Campus trots apattaken, men en sak är säker. Vi håller ögon och öron öppna efter apor och jag är mycket tveksam till att vi kommer sitta ute och plugga i framtiden. Verkar ju som vad som helst kan hända här i Waka Waka land

Jobba Jobba Jobba!

Efter en veckas semester har helgen inte bjudit på varken rast eller ro. Det har bara varit att KÄMPA! på med uppsatsen.

I lördags tog vi oss varsin drink framåt eftermiddagen bara för att motivera oss. Skulle kunna säga att vi istället för att köpa motivation på påse köpte vi den på glas J Funkar det också! Vi höll oss till 1 drink var för annars hade det nog blivit mer fnissande än arbete gjort, Maj hade gjort ett tappert försök att få tillbaka sommaren till Sydafrika genom att fixa en Mojito night! J Var underbart väder på dagen, tveksamt om det hade med Mojito night att göra. Att det sedan var göör kallt på kvällen gjorde inte så mycket för Mojitosarna värmde gott.

Resten av helgen, inklusive måndagen som var public holiday här i Waka Waka land, har som sagt gått åt till studierna men det har inte varit hela världen. Är ganska tyst här på 1322 nu sedan delar av den skandinaviska kolonin åkt tillbaka till Skandinavien.

Så Johanna har tur att få vara här med en så rolig filur som mig som livar upp stämningen när det blir för tyst. Ikväll har jag även gett mina vänner borta i Vietnam ett väldigt gott skratt. Vägrar berätta varför men säger som sagt som min goda vän Viktor ”Teknik-Frida slår till igen”  

Cape Town

Jaha… då har vi turistat lite i Cape Town aka Kapstaden.

Det blev reunion med girlsen och den skandinaviska skaran var nästan komplett igen. 6 tjejer tillsammans i ett dorm kan ju inte bli annat än bra J

Började veckan med ett besök till Robben Island. För er som inte känner till är Robben Island en ö strax utanför Cape Town där Mr. Nelson Mandela satt fängslad under Apartheid tiden här i Sydafrika. Var mycket historia kring ön och kring detta. Jag var lite skeptisk till turen innan vi åkte men är glad att jag följde med. Är en viktig del av landets historia. Att vi hade världens bästa guide gjorde ju också sitt till.

De dagar det regnade var det shopping. En av dessa åkte jag, Johanna och Emma till Waterfront. Herre shut vad vi gick lös i varuhuset! och hade en helt fantastisk dag med shopping och mys. Andra shoppingdagen gick till Long Street och alla små mysiga unika butiker som låg där. Spenderar byxorna var med så nu får vi se om vi får leva fattigt resten av tiden här i Waka Waka land. Hoppas att vi slipper äta pops (?) bara. Har ingen aning om hur det stavas men det är majsgröt fast den är inte grötigt utan lite hårdare. Som vår klasskompis Mazana sa ”soft porrige that is hard”. Hoppas våra päron läser detta och tycker lite synd om oss *blink blink*

Så har vi aktiverat oss genom att klättra upp för ett berg. Nej, inte Table mountain utan Lions Head. Vädret var inte på vår sida så vi kom aldrig upp på Table mountain men det kvittade faktiskt för Lions Head var inte fy skam det heller. Fast oj vad rädda vi var. För mig var det värst på vägen ned när man var tvungen att se stupen på bägge sidor om en. Johanna tyckte det var värre att klättra upp eftersom man inte hade en aning om vilken utmaning som väntade bakom nästa krök. Lite utmaning var det allt och ett och annat skrapsår på knäna blidde det men oj vad det var värt det! J 

Hade en sista kväll med gänget på Mama Africa. Jorun kunde inte vara med men skickade två i hennes ställe och Christine tog med sig sin fästman (!) och det blev en riktigt lyckad kväll. Jag och Johanna provade att äta Kudu, vilket var magiskt gott. Det bästa med kvällen var nästa det band som lirade. Ett gäng sköningar som lirade härliga rytmer som det bara inte gick att sitta still till.

Vinprovning skulle ju självklart hinnas med också. Stellenbosch åktes det till och där spenderade en dag med mys. Började inte så bra dock för första tågresan dit avbröts tvärt. Mitt ute i ingenstans stannade tåget för en stund för att sedan vända och åka tillbaka till Cape Town. Ingen säger någonting man bara ska stå där och se ut som ett fån och vänta på bättre tider. Det kunde vi inte med så vi gick till informationen och frågade och tydligen var det några tekniska problem. Man skulle kunna tro att det är SJ som sköter tågtrafiken här i Sydafika.

Som avslutning på semestern tog vi en heldagstur till Cape of Good Hope (Godahoppsudden) och Cape Point. Turen började med ett stopp i en göör mysig hamnstad, Hout Bay, där vi tog en fika innan vi åkte vidare till Simonstown där vi stannade för att kolla på de Afrikanska pingvinerna. Så små och söta! Sedan fortsatte turen till Table Mountain National Park där vi tog en helt underbar cykeltur. Cyklarna var inte så underbara men vem bryr sig bär man får cykla? Plus att vyerna var helt fantastiska. Väl nere vid Cape Point blev vi besvikna då vi av vår guide fick veta att Atlanten och Indiska oceanen inte alls möts där. Det möts tydligen vid ett annat ställe men det låtsas vi inte om utan vi har varit och kollat där haven möts J Därifrån gick vi en tur till Cape of Good Hope. Helt underbart vacker plats. Det blev en perfekt avslutning på en perfekt vecka.

Sista natten spenderades på flygplatsen. Blev inte mycket till sömn eftersom det var iskallt så framåt 3 på morgonen tog vi oss en värmande kopp te. Sov lite halvdant så kom inte hem utvilad efter semestern.

Ska göra ett försök med lite bilder men kolla Facebook om ni längtar väldigt efter att se våra söta ansikten igen :)

We work hard for our money

I veckan har vi suttit i skolan och jobbat och jobbat och jobbat med uppsatsen. Har varit i skolan i princip hela dagarna och om kvällarna har vi varit så trötta att vi knappt orkat prata med varandra. Ingen annan heller för den del :) Fast vi kämpar på och försöker hålla mungiporna uppe och humöret på topp! och om vi har dåliga dagar så brukar vi följa mammas tips "när livet känns trist och mungiporna åker ner :(  Ställ dig på händer så de åker upp igen :)"

...idag åker vi till Cape Town där vi ska möta upp tjejerna :-D
Ser fram emot en veckas galna äventyr!