För vi är bytisar bytisar bytisar

En dag i väntan på skolbussen komponerade vi vår egna lilla Waka Waka låt. Det ni! J

Här följer vår underbara låttext och för mer information angående melodin, kontakta oss på

+27-820513548, skype alternativt den 22-23 maj då vi åter befinner oss i Svea Rike.

”För vi är bytisar bytisar bytisar”
Text och musik: Frida Nylund & Johanna Jacobsson

För vi är bytisar bytisar bytisar

Vi går över skolgården med varsin ryggsäck, klär oss konstigt med fula skor

För vi är bytisar bytisar bytisar

Vi äter inte något som är som mjuk gröt fast hård och dricker vårt ”kaffe” svart utan socker och mjölk till mångas stora förvåning

För vi är bytisar bytisar bytisar

Vi har vårt eget skolschema och lärarna är snälla emot oss. Vi kan komma in på läraravdelningen utan problem för vi kan koden

För vi är bytisar bytisar bytisar

Vi har ett eget kontor bland lärarna och får förvara vår mat i lärarnas kyl

För vi är bytisar bytisar bytisar

Dem enda ljusa som åker med skolbussen är svenska Frida & Johanna. Vi är också de enda som tackar chauffören för skjutsen

För vi är bytisar bytisar bytisar

Tillhör även den lilla skara ljusa som sätter sig vid ett bord där det redan sitter ett gäng mörka

För vi är bytisar bytisar bytisar

Vi går utan paraply på soliga dagar och är de enda som fryser när AC:n är på och övriga njuter

För vi är bytisar bytisar bytisar

Vi skriker inte när vi pratar och pratar tydligen väldigt fort när vi pratar svenska

För vi är bytisar bytisar bytisar

Vi klarar inte riktigt att uttala Sydafrikanska namn och har svårigheter att klicka när vi pratar

För vi är bytisar bytisar bytisar

Vi använder inte löshår eller peruk och vi tänker absolut inte slå våra barn eller suga ut snor ur våra barns näsor när de är bebisar

För vi är bytisar bytisar bytisar

De enda som har vett att ha med sig vattenflaska är bytisarna och de är också de enda som har med sig och använder handsprit

För vi är bytisar bytisar bytisar

Vi pratar bara ett av landets 11 officiella språk och blir väldigt uttittade när vi pratar svenska

För vi är bytisar bytisar bytisar

Vi snor våra klasskamraters invanda platser i minibussen och vi är inte vana vid att folk inte passar tiden och att bara sitta och vänta på något eller någon

För vi är bytisar bytisar bytisar

Sydafrikaner förstår inte ironi och de blir chockade när vi säger att vi inte har planer på att gifta oss och skaffa barn inom en snar framtid trots att vi är 25 och 22 år.

För vi är bytisar bytisar bytisar

För vi är bytisar bytisar bytisar

För vi är bytisar bytisar bytisar

Hoppas att ni får en lite inblick i hur vi har det i och med denna underbara sång ;-P

Hipp Hipp Hurra för Johannas födelsedag!

Vi ligger inte på lat sidan här i Sydafrika utan kör fullt ös medvetslös. Eller kanske inte riktigt för medvetslösa har vi, som väl är, inte varit. Men mycket har hunnits med och vi har varit väldigt effektiva tycker jag allt...

Vi har varit med klassen i en skola och gjort utredningar på barn som man misstänker har inlärningssvårigheter. På en och samma dag lärde vi oss helt galet mycket. Känns så himla kul! Tror att vi kommer känna oss riktigt nöjda efter vår tid här. Alla fall som allt känns nu. Så var vi i CommunityAnnars rullar veckorna på. Har börjat komma in i lite vardag och hej å hå vad fort tiden går då. Läbbigt!

Scviss sa det så var veckan slut. Och schvop sa det så var helgen slut. Men vi har absolut inte legat på latsidan. I fredags efter skolan tog Furgel, som för övrigt är den Sydafrikan som jag på någe konstigt vänster gifte mig med förra helgen, med oss till en Outlet butik. Shopping galna som vi är så lyckades vi plocka på oss en hel del, men det absolut bästa är att det inte kostar en förmögenhet! Känns nästan (observera NÄSTAN) roligt att betala när man ser att en får så mycket för så lite $. Efter shoppingen blev det bio. "Black Swan" som jag tyckte var en helt galet bra film! Gillade den som bara den. Johanna var lite mer tveksam. Hon gillade den men lände att det inte riktigt var hennes typ av film. Så nästa gång är det hennes tur att välja film. Så länge det inte blir "High school musical 4" eller "The return of Jonas Brothers", för då får hon gå själv. Ledsen Lillis ;-)

Lördagen var ännu mer produktiv. Vi började dagen med ett besök på Apartheid museumet i Jo'Burg. Tragiskt, ledsamt men oerhört lärorikt. Och det gav en väldigt tydlig inblick i varför Sydafrika är som det är i mångt och mycket. Hade lite flyt för att jag ringde på morgonen och frågade om det fanns några guider lediga. Det gjorde det inte men killen jag pratade med sa att vi skulle fråga efter honom när vi kom fram så skulle han fixa det. Väl framme i kassan när vi frågar efter honom och den redigt Afrikanska donnan frågar varför varpå vi förklara får vi en kommentar till svar. "Vad ni än gör tjejer så betala honom INTE" Inte ens ett ruttet korv-öre som några eller kanske någon av oss skulle sagt hemma i Svedala. Spenderade nästan 3h där och sedan var det bara hem och piffa sig inför Födelsedags-Braaien. Och vilket party det blev! =D Satt på Hostelet tills 23isch sedan gjorde vi Scandinavier tillsammans med en Tysk och en Sydafrikan Hatfield Square osäkert. Och då menar jag osäkert! ;-) In stormar en grupp på cirkus 10 personer och bara tar över dansgolvet totalt! Pretoria är nog i chock idag. Clubade tills solen gick upp igen B-D Livet är en fest!

Idag som idag som idag har däremot inte varit lika händelserik och det har sina naturliga förklaringar. Har legar och glassat, varit och handlat och självklart firat Johanna "Pyret" Jacobsson födelsedag! =D Började med frukost på sängen, följt av eftermiddagsfika med tårta. Ikväll blir det mys middag och sedan tror jag att vi båda kommer gå och knoppa. Är väldigt schleetna efter gårdagens firande. Men är det Waka Waka födelsedagsfest så är det!

Lite bilder!

Här bor vi! Pyttlitet med två sängar och ett nattduksbord.

Emma, Caroline, Frida, Joakim och Karl när vi var ute och åt pizza.

Livemusik på Bravo's. Vi ska dit ikväll med och äta pizza och lyssna. Toby, killen längst fram bor på hostelet och ska spela. :)

Häng vid poolen på hostelet. Svenskorna och norskorna.

Frida, Johanna, Emma och Caroline. De svenska sjuksköterskorna som vi hänger en hel del med :)

Detta är mitt försök till ett blogginlägg. Inte lika berättade som Fridas men det är iaf något.

Ps. Anna, jag lever :) 

Hoppas ni där hemma mår bra!
Waka waka / Johanna och hennes kombo sänder sin kärlek

900 mil hemifrån...

I torsdags frck vi följa med till en Sydafrikans community. Det var som att komma till en annan värld. Nästan en annan planet. Helt galet vad fattiga dessa människor är! Winterveldt hette området och det är vad som kallas ett rural area. 90% arbetslöshet. Som väl var har de rinnande vatten och elektrisitet men ändå. Går inte ens beskriva i ord hur dessa människor lever. Trasiga kläder, smutsiga hem och inga ordentliga vägar. Här ska jag, med mina svenska perspektiv, komma på arbetsterapeutiska åtgärder. Snacka om kreativt tänkande!
Efter det besöket kan jag säga att vi har det helt magiskt bra hemma i Sverige! Något jag tycker vi ska tänka på gott folk...

Lite roligheter har vi också hunnit med under helgen. I fredags var vi på konsert. Vår inspark hemma i Svea Rike kan slänga sig i väggen jämfört med detta. På ett fält hade de byggt upp som ett festivalområde. Och för 80rand, vilket motsvarar ca 75-80 svenska kronor fick vi se några av Sydafrikas bästa band. Och vi fick en chans att dansa! men oj vad dessa männskor kan dans. Hela kroppen bara hänger med i varje takt som kommer ur högtalarna. Helt sinnes. Nu står det definitvt "lära mig dansa som en Sydafrikan" på min to-do-list. Hela känslan de får med i dansen...göör coolt!

Och igår kväll skulle vi gått ut och dansa igen men det slutade med att vi stannade på hostelet. Jag har fått en Sydafrikansk man och vi har sålt våra två barn för iPods. Ett till Madonna och det andra till Bradgelina. Tror bestämt vi ska producera några fler och skaffa oss ett par Mac och några iPads. En och annan IPhone ska vi nog kunna få till också. Som ni kanske förstått är min make galen i tekniska prylar. Så lärde jag mig spela ett par akord på gitarr och ifag har jag fortsatt öva. Ännu en ny grej på min to-do-list. I och för sig har det nog stått där väldigt länge men va sjutton, såhär 10 år senare kanske det är dags att börja!? Resultatet av gårdagen blev en seg och något bakfull söndag.

Men vi mår toppen, har det toppen och vi är toppen!

Oups...

Ojojoj… Nu har vi visst varit väldigt dåliga på att uppdatera. Fy på oss!

I fredags hade vi en väldigt tung skoldag, nämligen liggandes i solen vid poolen! Det är ofta vi svenskar får uppleva 28graders värme såhär i början av februari men en sak kan jag garantera...jag klagar INTE!!!

Vi skänkte till och med en tanke, jag skänkte nog två, till våra klasskompisar där hemma som kämpar med PMet till C-uppsatsen. Och till Bexan, Anna och Viktor som kämpar på praktiken. Och till alla er andra som jobbar, pluggar och sliter!

På kväll tog Carl (en nisse på hostelet) med oss fyra svenska damer och den norske mannen Joakim till Sydafrikas bästa Pizza ställe, Toni’s. Detta var enligt Carl. Eftersom det var den första pizzan jag ätit här i Sydafrika kan jag inte uttala mig om det är Sydafrikas bästa men nog f** var den god. Som pappas kära kompis Frida med k*k skulle sagt. ”Det var så gott att det knu***de i munnen”. Nu sitter jag och blir otroligt generad samtidigt som jag skriver detta men när det gällde pizzan så tycker att det uttrycket passade otroligt bra. Och vinet vi drack till var helt magiskt det också. Jag, Johanna, Emma och Joakim fick samsas på flaket på Carls pick-up medan Carro satt i framsätet. Vi satt och grovade lite! J Efter käket tog Carl med oss till Union Building by night. Han hade nog tänkt att vi skulle kliva av och gå rumt och kolla lite men vi satt kvar på våra platser och fotade därifrån. Som ett gäng amerikanska turister J

I lördags var det Zoo time! J Vi hade bestämt med Carro och Emma att idag skulle vi besöka Pretoria Zoo. Och det såg vi också till att göra. Blev en heldag inne i parken. Jag och Emma agerade ”Tina Turner” det vill säga vi var kartläsare och jag tror att vi såg till att vi fick se allt. Eller åtminstone det vi ville se. Såg allt från elefanter, zebror, noshörningar, björnar och tigrar till lejon, fiskar, hajar, fåglar i alla möjliga färger och former. Antiloper, apor, koalor, kängrus och flodhästar. Ja, listan kan göras väldigt lång! Det var en hel mysig dag. Vi åkte linbana upp för ett berg upp till toppen av parken och jobbade oss neråt för att se alla djuren. Det enda trista var att i stort sett alla kiosker och liknande var stängt och det fanns bara en restaurant så vi hann bli väldigt hungriga och hungriga människor njuter inte lika mycket av de dem ser tror jag. Bara en teori men efter vi fått mat i magen kändes det som vi uppskattade och njöt mer av parken och alla djuren. Har för mig att det finns ett uttryck i stil med ”mår magen bra, mår människan bra”

Söndagen kom och gick. Vi gjorde inte många knop. Var på marknaden på förmiddagen och jag lyckades självklart spendera lite pengar. Något jag känner att jag är väldigt bra på, och någon ska väl vara det? Låg och chilla lite vid poolen och på eftermiddagen hängde jag och ett gäng från hostelet med Toby (vår musikaliske granne) till ett studentboende för att lyssna på när Toby spelade. Var hur mysigt som helst! Vi satt på filtar på gräset och Toby hade riggat upp med högtalare och finesser så bara satt vi där och chilla och lyssna på bra musik. En helt fantastisk söndag kväll J

Nu har skolan kommit igång på allvar. Började med ännu mer väntan i måndags. Först på Thandi, vår lärarinna, som skulle plocka upp oss men som var sen. Väldigt sen får jag nog lov att uttrycka det till och med. Och efter detta väntande väntade mer väntande. För att registrera oss men nu är allt klappat och klart när det gäller det. Anledningen till att Thandi varit sen var för att hennes bil var trasig. Gissa vad detta resulterade till på eftermiddagen?    Alla ni som nu som gissat att vi vänta fick lite till har helt rätt. Detta var på tomma magar så det vara inte världens gladaste flickor som kom hem efter en HEL dag i skolan. Det är ungefär det som hänt. I skolan fixar vi och trixar med C-uppsatsen men imorgon ska vi få åka ut till ett Community Based Rehabilitation (CBR) vilket jag hoppas och tror kommer bli hur häftigt som helst.

Lovar att återkomma om detta och inte vänta göör länge tills nästa inlägg. Fast å andra sidan är jag i Waka Waka-land vilket innebär African time. Och som ni kanske förstått innebär det ganska mycket väntande ;-P

Puss från Fridis! vars kombo hon gissar skickar en puss eller två hon också

-ish

Idag har vi fått åka till skolan för första gången sedan. Trodde aldrig att jag skulle säga detta men…Äntligen! Har blivit lite långdraget att bara sitta och vänta på besked om vad som gäller. Även fast det inte är helt dumt att ligga i solen och gotta sig J

Något som känns mycket märkligt med detta land är att vi aldrig får någon exakt tid. Idag fick vi veta att vi skulle bli hämtade någon gång mellan 11-12. Däremellan är det ju bara 60 minuter så då vet jag ju precis när på ett ungefär jag ska vara redo för avfärd. Tro det eller ej men jag är nog en punktlig liten svenska trots min sanna tidsoptimist anda. Det kan också vara så att man får en –ish tid. ”Jag kommer och hämtar er vid 7ish”. Det är något de verkar gilla att använda. Fungerar lite som plus/minus några minuter så de har lite spelrum. Fast efter mina 6 dagar här i Sydafrika tycker jag att det oftast tenderar att bli åt plus hållet vad det gäller –ish.

Och igår fick vi uppleva att de inte kom alls. En tjej på vårt hostel, Marin, frågade om vi skulle med på rugby. Självklart! tyckte vi och så sa hon att några grabbs skulle hämta oss 7ish på vårt hostel för matchen började 20.00 och så skulle vi hinna at en öl innan. 19.43 gav vi upp. Då fick de va med rugby och de fick klara sig utan vår support. Eller frågande ansikten, vilket är mer troligt att det skulle varit.

Idag fick vi som sagt åka till skolan, där vi skulle registrera oss. Detta innebar att vi i två och en halv timme satt och väntade i ett rum. Som väl var hade Caroline och Emma berätta för oss att saker och ting kan ta sin lilla tid här nere så vi hade med oss lite pyssel att pyssla med medan vi väntade. Bland annat skrev jag detta blogg inlägg! Och medan jag sitter här och skriver sitter Johanna och funderar. Hon tycker att det känns som om vi sitter i ett rum för att vi gjort något dumt och ska få skäll.

Alfred (vår lärare) tyckte det var konstigt att vi i Sverige ropade ut att tåget är 2 minuter försenat. Jag tycker att det är konstigt att man i Sydafrika inte kan ge någon exakt tid utan måste använda sig av –isch.

Om Alfred måste också tilläggas att han är världens underbaraste person. Hur snäll som helst! Och han tar så himla väl hand om oss och der till att vi har det bra. Idag hade han samlat hela personal styrkan för att hälsa oss välkomna. Bättre person att ta hand om oss kunde vi inte fått! Inte på långa vägar. Långa vägar får mig att tänka på vägen till skolan. Det kommer ta sin lilla tid. Och imorgon blir vi hämtade 07.00ish, och det är ju inte direkt Waka Waka, så nu ska jag gå och knoppa.

Puss och kram från bloggerskan Frida ”Fridis” Nylund och hennes Kombo