Fått en plastpappa

Sydafrika har fått finbesök ifrån Sverige! Mamma och pappa Nylund har kommit ner för att kolla in vad Waka Waka-land har att erbjuda. Och de verkar gilla’t. Särskilt mamma som hittat en ny karl. En Sydafrikan vid namn Rick. Han var vår guide i Krüger Park och mamma föll för honom direkt. ”ohhhh vilken snygging”. Vet inte om detta var för att göra Farsan avis eller om hon verkligen tyckte det men jag hoppas på det första.

Nog om det!

Krüger Park var helt otroligt häftigt. Trots att vi alla är Norrköpingsbor och har göör nära Kolmården vilket innebär att vi har sett ”Vilda djur på riktigt” som Kolmårdens slogan lyder så var det något helt annat att se djuren i sin naturliga miljö. Inget inhägnat område där de knalla omkring utan öppna marker där vi fick anstränga oss och verkligen kolla för att hitta dem. Började med kvällssafari i måndags och vi hann knappt mer än in i parken förrän vi såg elefanter och en noshörning, Sedan var det antiloper, zebras, bufflar, vårtsvin gnuer, giraff, piggsvin och det häftigaste av allt, djurens konung, lejon! Vår guide började gasa på och vi alla trodde att det var för att vi var sena tillbaka men icke. Mitt på vägen gick det två stora lejon. Dom gick kanske 1,5-2 meter från bilen och jag måste erkänna att jag var lite skraj när det ena gick där och glodde på oss.

I tisdags var dagen jag fick en extra pappa. Fast jag tror inte att han vet om det själv. Vi körde runt hela dagen och leta efter djur. Och nog såg vi djur alltid. Tyvärr hittade vi aldrig någon leopard vilket hade inneburit att vi sett ”The Big Five”. Nu blidde det bara 4 men det är inte så illa det heller.

På vägen hem från Krüger tog vi en liten omväg för att kolla på omgivningen. Det är jag glad att vi gjorde och jag är ännu gladare att vi hamnade lite fel och fick köra på en helt fantastisk väg uppe i bergen. Körde uppe på en bergskam och på fjällen. Var som högst uppe 2150 meter över havet. Vita Hästen, aka vår bil, som saknade hästkrafter fick kämpa som sjutton för att ta sig uppför men det var det lätt värt.

Har hunnit visa mamma och pappa lite av Pretoria också och självklart har vi varit på Rugby. Derby mellan Pretoria och Jo’Burg. Efter matchen åkte vi hem till min Sydafrikanska make, Furgel och co, för att testa på en äkta Sydafrikansk Braai. Ikväll blir det ytterligare en Braai innan pappa och mamma Nylund fortsätter sina äventyr neråt landet till Cape Town imorgon.    

Ballito

Oj vad sega vi är på att blogga. Har tänkt enda sedan i tisdags att jag ska skriva ihop något men icke. Nu har jag alla fall "fått tummen ur" som vår kära vän Anna brukar säga

Helgen spenderades vid kusten :-D
Vilket var helt underbart! Sol, strand, hav, kall öl, god mat, goda vänner, massa skratt, ännu mera fniss och fnitter. Som ni kankse förstår hade vi en magisk helg.

Resan började med en Road Trip i "Pelle Tuff". Nu har vi fått se lite av Sydafrika vill jag lova. Några riktigt vackra vyer och otroliga landskap. Resan tog sin lilla tid och jag fick äran att köra den mest trista och sega biten som snabbt döptes till Never Ending Story. Det enda som sågs var en lååååååång rak väg. Och det var det! Kanske en sväng eller två och jag var glad över att det var lite trafik på vägen så jag åtminstone fick anstränga mig så pass att köra om en annan bil.

Var framme runt 16i-sh och togs emot av ett troll. Näe vars men nog fasen såg vår värd ut som ett troll. Det fanns ingen plats för oss på trollets backpackers så istället hade han fixat en lägenhet åt oss. Och vilken lägenhet sen. När vi stod på balkongen hade vi en liten gräsplätt och sedan HAVET :-D Kvällen spenderades därför med middag, mys och 4 liter vin i månskenet. Livet är härligt!

Lördagen var det stranden som gällde! Vi började på en lite mindre strand för Mari och Camilla hade surf- lektion med en göör söt surf kille. Ögongodis :-) Nästan så jag ångrade att jag inte surfade jag också :-$

Det mest ansträngande vi gjorde under dagen var att bada vilket var som ett mindre motionspass med tanke på storleken på vågorna.
I och för sig blev vi alla som barn på nytt när vi hoppade och latjade där i havet. Magiskt!

På kvällen var det partaj som gällde och jag tror att samtliga gäster på Shakers i Ballito fick sig en chock när Team Scandinavia intog dansgolvet. Vi ägde stället! och detta är inte något jag bara säger för så var det. Vi stod som en liten klick i mitten av dansgolvet och övriga stod i en cirkel omkring oss och bara glodde. Lite konstigt kändes det till att börja med men efter en öl i varje ben och ett par i varje arm struntade vi i det. Att vi som tjejer drack öl kan också ha varit en bidragande orsak till att de stirrade på oss för här i Waka Waka-land dricker damerna tydligen inte öl. Dom anar inte vad de går miste om.

Söndagen gick också åt till stranden. Sovandes på stranden! Det enda som störde var glass-killarna som gick omkring med sina små plingor och plingade som bara den. Tydligen hade jag sagt schhh till några barn som varit lite högljuda också men det måste jag gjort i sömnen för det är inget jag kommer ihåg. "Jeg husker ikke dette" som våra Norska babes skulle sagt och som jag numera säger så ofta jag får tillfälle.
Efter lördagens bravader var det ingen av oss som orkade aktivera oss under söndagen. Så roligt var det!

Så i måndags var det dags för hemfärd i "Pelle Tuff". Ingen av oss ville åka hem men i tisdags skulle vi ju tillbaka till skolan. Trodde vi ja! Situationen på skolan har inte ändrats alls vilket resulterar i att vi sitter och pluggar hemma istället. Vilket är galet svårt för motivationen måste vi lämnat i Ballito.

Imorgon kommer det finbesök ifrån Sverige. Mina päron ska besöka oss och vi ska visa upp Pretoria från sin bästa sida annan vi far på Safari i Krüger Park :-)
Längtar som bara den till Safari trippen....och till godiset mamma och pappa fått order att ta med sig.
Lakrits Lakrits och mer Lakrist!

Strejk

Strejk på skolan *klapp klapp, klapp klapp klapp klapp*

Det är så läget är här i Waka Waka land. Våra sjuksköterskor vänners kontaktlärare sa att det var en av de värsta hon varit med om och Alfred vill absolut inte att vi kommer dit. Tydligen är det rätt våldsamt på campus för tillfället så istället hänger vi i Hatfield. Och det är ju inte fy skam det heller.

I torsdags förra veckan firade vi Emmas födelsedag. Och oj! vilken fest det blev av det hela B-D Började kvällen med kinesisk braii följt av utgång. Övriga i sällskapet dissade Drop Zone och de har fått höra ett x antal gånger vilken fest de gick miste om. Jag, Johanna, Emma och Furgiel som var kvar röjde stället och vi hade så galet roligt! Dansade hela natten och avslutade med att väcka halva hostelet när vi kom hem för vi fnissade så dant. En gubbe kom ut och sa till var på Emma säger ” schhhh we have to be very loud now”. Följden av detta blev ännu mer fniss så då väckte vi nog den halvan som inte redan var vaken…men men ”shit happened” som vår kära värdmamma skulle sagt.

I helgen hade jag och Johanna en hel dag för oss själva. Vår första sedan vi landade här i Sydafrika, annars brukar vi vara ett helt gäng med folk. Dagen spenderades med shopping, följt av en underbart god middag bara för att avslutas med dans. Summa summarum; toppen dag!

Är som sagt strejk på skolan så dagarna är rätt sega, särskilt eftersom vi haft tråk väder. Hade man kunnat ligga och sola hade det ju varit annat men tyvärr har det inte varit så förrän idag. Pluggar om dagarna och försöker roa oss på eftermiddagarna och kvällarna. I måndags var vi och kollade på Rugby. Tuks aka Pretoria Universitys lag lirade och eftersom vi bor granne med deras sport anläggning var det inte mycket att orda om. I tisdags kväll partaja jag till ett tillsammans med Magnus, Mari och Furgiel. Var inte helt tråkigt det heller. Vi sa till DJ:n att det var Maris födelsedag så han skulle spela de låtar vi ville. Eftersom det var en tisdag och vi i princip var ensamma borde vi fått höra dem alla fall men det var lite roligare att Mari fyllde år. Igår kväll var vi på middag hos ett par Belgiska läkarstudenter som våra sjuksköterskor lärt känna. En riktigt pys-mys kväll.

Nu ska vi packa för i helgen ska vi ut till kusten J Havet, stranden, surfing och lata dagar är precis vad jag hoppas på!

Så som ni kanske ser går det ingen nöd på oss!

Dagcenter

Varje måndag och tisdag är vi på ett dagcenter för barn som har Cerebral Palsy (CP) och/eller mental retardation. Det är så otroligt lärorikt att vara där och alla barnen är så söta! På det här dagcentrat har studenterna från vår klass ett eller två barn som de har som sina klienter. De ska utreda och göra åtgärder med de. Frida och jag har inga egna utan vi är med alla lite grann för att lära oss så mycket som möjligt! Tillsammans med barnen gör vi olika aktivteter både enskilt och i grupp. Det första vi gör att öka deras muskeltonus, för att de ska vara stabila under aktivteten. Vanligaste aktiviteten är att måla!

Nedan kommer lite bilder därifrån.

Jag och favoriten Morris. Som egentligen heter typ Malbom, men han morrar när han pratar med oss så därför har vi döpt honom till Morris :)

Aktivitet i grupp

Masana hjälper ett av barnen att tvätta händerna.

Frida hjälper Morris att tvätta händerna efter att ha målat

Sötisen Gift

Supervisorn - Frida hjälpte henne att få jobbet som supervisor. Hon gav henne massa tips inför jobbintervjun.

Tandi och Tyson

Semkelo och barnen!

Frida med våra favvisar! Gift och Morris

Nompi och Ofense

Waka Waka!

Börjar bli Sydafrikan? ..

…det skulle man kunna tro med tanke på hur lång tid det tar mellan blogg inläggen.

Oftast beror det på att varken jag eller Johanna orkar sätta oss när vi kommer hem från skolan plus att vi har så mycket annat för oss, särskilt på helgerna så att blogga prioriteras inte lika högt. Nu ska jag alla fall göra ett försök att summera det som varit sedan vi hördes sist.

Förra veckan kom och gick. Har börjat komma in i rutiner nu och då rullar veckorna på utan några större konstigheter. Lär oss en massa och har börjat ta för oss lite mer i skolan nu och testar på det vi lärt oss. De enda konstigheter vi stöter på är kulturkrockar. Och det är inte så bara ska ni veta. En dag till exempel fick vi veta att vi skulle vara strandsatta (utan strand) i ett community hela dagen. Detta utan att någon sagt ett ord om det hela så vi hade bara packat med en liten frukt till förmiddagen och tänkte äta lunch när vi kom tillbaka till skolan. Som väl var har vi ju världens bästa Alfred som efter ett telefonsamtal fixade så vi kom hem. Han tyckte det var jättebra att vi ringt och förstod verkligen vår situation till skillnad från våra klasskamrater. Och våra skolkamrater är ju en klass för sig de också. ”Kårstyrelsen” hade ställt in bussen förra veckan för att tvinga alla vara med på deras möte. Ett möte som de inte ens informerat om. Som väl var träffade vi han som är ansvrig för oss internationella studenter vid busstoppet. Han hade ingen lösning på problemet så då kom jag på ett. Vi liftar! Sagt och gjort. Johanna har lagt upp bilder av denna upplevelse på sin facebook. Vi satt inklämda med två främlingar bak i en främlings pick-up. Inte bekvämt alls men vi kom ju hem åtminstone J

Helgen kom och gick. Alldeles för fort tyvärr. Kan bero på att vi hittar på så mycket bus. I fredags åkte vi till Jo’Burg för att se på musikal, nämligen Evita J Vi var ett gäng på 18 personer från 1322 Backpackers International. Tyvärr var det lite problem med hur vi skulle ta oss dit. Lösningen! Trycka in oss bak på Julians pick-up. Livsfarligt med tanke på Sydafrikanska trafiken mellan Pretoria och Jo’Burg, men va f** ”living on the edge” ;)  Ledsen mamma men iblan måste man leva lite farligt för att känna att man lever. Inte sant?

Och åka bak i pick-up hade jag ju redan gjort i veckan så kände mig som hemma J

Johanna fick en trygg och mysig färd med vår kära värdinna, hennes älskade make, Emma och Carro. Men jag klagar absolut inte för vi hade hur roligt som helst där bak i bilen och det är ju huvudsaken J Och musikalen var helt magiskt bra! Satt och log från första tills sista ton. Log till och med genom hela pausen. Väl hemma igen blev det dans på bordet, vilket verkar vara ett stående inslag på detta ställe.

Lördagen var det Rugby som gällde. Pretorias lag Blue Bulls eller Blå Bulle som de också heter lirade och det var vi ju självklart tvungna att gå på. Oj vilken sport. Vilka män! Bara smacka rätt in i varanndra utan att tänka på följderna.

Det blev visserligen förlust fast vi var lika glada för det när vi intog Hatfield Square för att göra det osäkert. Vilket vi också gjorde kan lovas. Vi gick till Zanzú där vi var de enda vita på hela stället. Och eftersom vi var 12 personer syntes vi ju när vi kom instapplandes på dansgolvet. Önskar att jag här kunde skriva att vi ägde dansgolvet men det vore en lögn för Oooouischhh vad dessa fantastiska människor kan dansa! Helt otroligt! Vi blekfisar kan slänga oss i väggen om och om igen. Fast vi gjorde vårt bästa och det var inte så pjåkigt det heller, fast vi kommer nog aldrig upp i deras känsla. Tyvärr ska tilläggas.

Två party-kvällar följdes av en väldigt soft söndag. Låg i solen vid poolen i stort sett hela dagen. Eller ett besök på Hatfield market (som vi gjort varje söndag sedan vi kom hit) hanns ju självklart med. Det går ju inte att missa. Så är det bara.

Idag kom vi hem tidigt från skolan för våra kära skolkamrater har valt att strejka igen. Av precis samma orsak som sist. Vi satt på en förläsning när Annah kom in och avbröt. Övriga studenter slussades ut genom bakdörren medan vi svenskar slussades in till lärarna där Thandi väntade på att köra hem oss. Tydligen så är det säkrare för oss studenter att avsluta föreläsningen för annars kommer de som strejkar in och drar ut en från klassrummet. Ingen fri vilja här inte. Har de som sitter i ”kårstyrelsen” bestämt att de ska var strejk så gäller det för samtliga. Återkommer med mer information om detta men som det såg ut i dagsläget så ska vi inte åka till skolan imorgon och på Thandi lät det som om det kommer hålla på hela veckan.

Och trots att jag gillar Waka Waka-land väldigt mycket tror jag inte att varken jag eller Johanna blivit Sydafrikaner. Inte än alla fall ;-P