…det skulle man kunna tro med tanke på hur lång tid det tar mellan blogg inläggen.
Oftast beror det på att varken jag eller Johanna orkar sätta oss när vi kommer hem från skolan plus att vi har så mycket annat för oss, särskilt på helgerna så att blogga prioriteras inte lika högt. Nu ska jag alla fall göra ett försök att summera det som varit sedan vi hördes sist.
Förra veckan kom och gick. Har börjat komma in i rutiner nu och då rullar veckorna på utan några större konstigheter. Lär oss en massa och har börjat ta för oss lite mer i skolan nu och testar på det vi lärt oss. De enda konstigheter vi stöter på är kulturkrockar. Och det är inte så bara ska ni veta. En dag till exempel fick vi veta att vi skulle vara strandsatta (utan strand) i ett community hela dagen. Detta utan att någon sagt ett ord om det hela så vi hade bara packat med en liten frukt till förmiddagen och tänkte äta lunch när vi kom tillbaka till skolan. Som väl var har vi ju världens bästa Alfred som efter ett telefonsamtal fixade så vi kom hem. Han tyckte det var jättebra att vi ringt och förstod verkligen vår situation till skillnad från våra klasskamrater. Och våra skolkamrater är ju en klass för sig de också. ”Kårstyrelsen” hade ställt in bussen förra veckan för att tvinga alla vara med på deras möte. Ett möte som de inte ens informerat om. Som väl var träffade vi han som är ansvrig för oss internationella studenter vid busstoppet. Han hade ingen lösning på problemet så då kom jag på ett. Vi liftar! Sagt och gjort. Johanna har lagt upp bilder av denna upplevelse på sin facebook. Vi satt inklämda med två främlingar bak i en främlings pick-up. Inte bekvämt alls men vi kom ju hem åtminstone J
Helgen kom och gick. Alldeles för fort tyvärr. Kan bero på att vi hittar på så mycket bus. I fredags åkte vi till Jo’Burg för att se på musikal, nämligen Evita J Vi var ett gäng på 18 personer från 1322 Backpackers International. Tyvärr var det lite problem med hur vi skulle ta oss dit. Lösningen! Trycka in oss bak på Julians pick-up. Livsfarligt med tanke på Sydafrikanska trafiken mellan Pretoria och Jo’Burg, men va f** ”living on the edge” ;) Ledsen mamma men iblan måste man leva lite farligt för att känna att man lever. Inte sant?
Johanna fick en trygg och mysig färd med vår kära värdinna, hennes älskade make, Emma och Carro. Men jag klagar absolut inte för vi hade hur roligt som helst där bak i bilen och det är ju huvudsaken J Och musikalen var helt magiskt bra! Satt och log från första tills sista ton. Log till och med genom hela pausen. Väl hemma igen blev det dans på bordet, vilket verkar vara ett stående inslag på detta ställe.
Lördagen var det Rugby som gällde. Pretorias lag Blue Bulls eller Blå Bulle som de också heter lirade och det var vi ju självklart tvungna att gå på. Oj vilken sport. Vilka män! Bara smacka rätt in i varanndra utan att tänka på följderna.
Det blev visserligen förlust fast vi var lika glada för det när vi intog Hatfield Square för att göra det osäkert. Vilket vi också gjorde kan lovas. Vi gick till Zanzú där vi var de enda vita på hela stället. Och eftersom vi var 12 personer syntes vi ju när vi kom instapplandes på dansgolvet. Önskar att jag här kunde skriva att vi ägde dansgolvet men det vore en lögn för Oooouischhh vad dessa fantastiska människor kan dansa! Helt otroligt! Vi blekfisar kan slänga oss i väggen om och om igen. Fast vi gjorde vårt bästa och det var inte så pjåkigt det heller, fast vi kommer nog aldrig upp i deras känsla. Tyvärr ska tilläggas.
Två party-kvällar följdes av en väldigt soft söndag. Låg i solen vid poolen i stort sett hela dagen. Eller ett besök på Hatfield market (som vi gjort varje söndag sedan vi kom hit) hanns ju självklart med. Det går ju inte att missa. Så är det bara.
Idag kom vi hem tidigt från skolan för våra kära skolkamrater har valt att strejka igen. Av precis samma orsak som sist. Vi satt på en förläsning när Annah kom in och avbröt. Övriga studenter slussades ut genom bakdörren medan vi svenskar slussades in till lärarna där Thandi väntade på att köra hem oss. Tydligen så är det säkrare för oss studenter att avsluta föreläsningen för annars kommer de som strejkar in och drar ut en från klassrummet. Ingen fri vilja här inte. Har de som sitter i ”kårstyrelsen” bestämt att de ska var strejk så gäller det för samtliga. Återkommer med mer information om detta men som det såg ut i dagsläget så ska vi inte åka till skolan imorgon och på Thandi lät det som om det kommer hålla på hela veckan.
Och trots att jag gillar Waka Waka-land väldigt mycket tror jag inte att varken jag eller Johanna blivit Sydafrikaner. Inte än alla fall ;-P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar