We work hard for our money

I veckan har vi suttit i skolan och jobbat och jobbat och jobbat med uppsatsen. Har varit i skolan i princip hela dagarna och om kvällarna har vi varit så trötta att vi knappt orkat prata med varandra. Ingen annan heller för den del :) Fast vi kämpar på och försöker hålla mungiporna uppe och humöret på topp! och om vi har dåliga dagar så brukar vi följa mammas tips "när livet känns trist och mungiporna åker ner :(  Ställ dig på händer så de åker upp igen :)"

...idag åker vi till Cape Town där vi ska möta upp tjejerna :-D
Ser fram emot en veckas galna äventyr!

"En cappucino med dubbel espresso shot tack!"

Det var vad jag frågade efter såhär på måndagsmorgonen och vad får jag? Pulverkaffe! Inte ens gott sådant. Johanna tyckte det var helt okej men å andra sidan hällde inte hon en tredjedel av sitt kaffe över handen.

Anledningen till att vi var i stort behov av kaffe imorse var för att vi inte fått vår skönhetssömn inatt. Var nämligen ute på äventyr igår. Vi var och åkte skridskor. I Sydafrika! Mitt i ett shopping-mall ligger en skidskobana. Som pricken över i spelades svensk musik i form av Basshunter under större delen av kvällen. När Boten Anna kom på dansade vi svenskor som aldrig förr. Utan skridskor ska tilläggas.

Till att börja med var både jag och Johanna som bambi på hal is och vi höll oss i sargen. Efter ett varv vågade vi släppa sargen och ge oss ut på isen. Vilket gick förvånansvärt bra J Här måste jag svälja min stolthet och erkänna att Johanna var ett strå vassare än mig på grillerna. Sedan måste vi svenskor erkänna att JJ som är från Elfenbenskusten (tror jag) var betydligt bättre än oss två tillsammans. Däremot höll vi högre klass än Timothy och Mezana.

I lördags hade vi besök ifrån Tyson, vår klasskompis. Han har sagt länge och väl att han ska komma på besök men vi tar allt med en nypa salt för ganska ofta är det så att det är mycket snack och liten verkstad. Men så när vi satt och drack kaffe så ringde han och sa att han var vid Maccers i Hatfield. Visade honom runt lite här i ”vår” del av Pretoria men eftersom det regnade så fanns det egentligen bara en grej att göra. Se på film! Framåt eftermiddagen åkte han hem och sedan var det dags för mig och Johanna att ta över kommandot på 1322 för en stund. Under den stunden fick vi dricka gratis i baren. Detta hann vi inte med. Vi hade precis ställt oss för att laga mat när det ringde på grinden. Vi visste att ett gäng på 10 personer skulle komma men inte när. Vad vi inte heller visste var att de skulle ha svensexa och att de skulle beställa så konstiga grejer det bara gick att dricka. Men med ett glatt humör och blinkande öga ;) kommer man långt. Så även vi och det verkade som grabbarna var nöjda.

På kvällen fick vi ännu mer besök av Timothy, JJ och Mezana. De kom förbi för att ta ett glas vilket resulterade i många glas och en hel kväll. Spelade svensk musik för dem så nu kan ni tacka oss ifall Timbuktu, Kalle Bah med fler blir kända här nere i Waka Waka land. Att det inte visste vilka Kings of Leon var va ju bara pinsamt men verkade som åtminstone JJ förstod hur bra de grabbarna är på att lira.

För bilder hänvisar vi änu en gång till facebook eftersom det tar år och dar att ladda upp några här

Vad som helst kan hända i Waka Waka land

Satt ensam i skolan igår. Ensam! Johanna var sjuk så jag åkte dit själv idag för vi hade en intervju inbokad. Detta var enda anledningen till att jag masade mig upp och åkte till skolan. För de arbete jag hade att göra kunde jag lika gärna gjort hemma. Klockan 10 var det bestämt och vid 10.30 började jag undra vart intervjuobjektet tagit vägen men efter 3 månader här i Sydafrika har jag ändå vant mig vid att vänta så det var inte förrän vid 12 jag gav upp. Då gick jag och pratade med henne som jag tror är högsta hönset för arbetsterapeuterna och fick det underbara beskedet ”jag tror inte han är här idag”. Nähä… men det är ju jag. Och det hade jag ju inte behövt vara... Hoppas verkligen att det är så att han var sjuk. Det skulle vara det enda giltiga frikortet. Annars är denna svenska flicka väldigt väldigt upprörd på’n.

Vid 10 var jag också klar med alla uppgifter jag hade eftersom jag la manken till att bli färdig innan intervjun så jag kunde ta en lång lunch med Tyson efter. Detta resulterade i att jag satt och tittade på ”the Big Bang theory” avsnitt och rullade tummarna.

Får se det från den ljusa sidan för jag har tappat rösten, antagligen för jag pratar för mycket, så att intervjua hade ju inte direkt varit optimalt i vilket fall. Och så fick jag ju tid att skriva detta blogg inlägg också! J

Och i taxin till skolbussen fick jag veta något göör lustigt. Taxi chaufförens fru var med och hämtade oss från skolan igår, bara det är ju lustigt i och för sig men till saken hör att hon var upprörd och satt och gnällde. Eftersom jag är i klass med Nicke-Nyfiken när det gäller nyfikenhet frågade ju jag självklart vem damen i bilen var igår. Det var så jag fick veta att det var hans fru. Nu till det konstiga. Utifrån ingenstans kläcker taxi-nissen ”hon är privat sekreterare till presidentens fru”. Lätt chockad svarar jag ”jaha…oj!” ”ja så det var henne hon var så upprörd på igår i bilen. Det var inte på mig men det var jag som fick ta det”.  

Hur troligt är det att jag hemma i Sverige skulle åka med en taxichaufför vars fru är privatsekreterare åt drottning Silvia eller Filippa Reinfielt? Och att hon dessutom sitter och gnäller och tjötar över henne när några helt främmande människor sitter i samma bil?

Det enda som går att säga om det måste ju vara Waka Waka…

Sista helgen med gänget....

… åtminstone i Pretoria. För vi ses igen i Cape Town den 22 april. Eller alla utom Magnus som åker hem imorgon L Imorgon far även första klungan och på lördag försvinner resten. Då är det bara jag och Johanna kvar från den skandinaviska kolonin i Hatfield. Och så Maj såklart. Danskan som upprätthåller den Nordiska hedern när även jag och Johanna försvinner från Waka Waka-land.

Förra veckan försvann fortare än ”Borka släpper sin första morgon fjärt” som Ronjas pappa skulle sagt. Spenderade många timmar i skolan och med uppsatsen. Poff så var det fredag. Då gjorde vi ett besök på University of Pretoria aka Tuks. Bytte universitet sådär för en eftermiddag. Anledningen var att några som arbetar på sjukhuset på Medunsa frågade om vi ville följa med på en föreläsning. Det ville vi ju. Om inte för föreläsningens skull så för att få komma in på Tuks ;-P

Helgen var alla fall den sista med hela gänget innan vi sprids. Så vi tog till vara på den vill jag lova. Partaj var det som gällde helt enkelt. I fredags var vi på Stones. Där kunde man räkna oss vita på tre händer ungefär där vårt gäng utgjorde två av dessa händer. Men oj vad roligt vi hade! J Dansade som om vi aldrig skulle få dansa igen. Fast det skulle vi ju få. Och det gjorde vi också. I lördags. Sista natten med gänget och vore lögn å säga att vi inte gick all-in. SDå syftar jag inte på alkohol utan på festen! Började vid 18 och jag, Mari och Magnus festade på till 5.30 på morgonen. Som om det inte fanns någon morgondag. Morgondagen, eller gårdagen, blev det därför inte så mycket med. Efter alldeles för få timmars sömn var vi schleetna som få så dagen spenderades i horisontalt läge. Precis som det ska vara efter sista natten med gänget J

Ohhh….höll på att glömma! Vi har ju inte träffat våra klasskompisar nu under strejken men så sprang vi på en av dem. Tänker inte ens försöka stava till hennes namn för det kan jag inte och ingen skulle kunna uttala det alla fall är jag ganska säker på. Alla fall, efter att vi hade bytt de vanliga artighetsfraserna ”hur mår du?” ”hur har du haft det?” och så vidare kläcker hon kommentaren ”har ni gått upp i vikt?”. Chockade som få svarar vi ”ja” för tyvärr är detta den bittra sannigen. Har blivit ganska väldigt mycket party nu under strejken när vi inte hade någon tid på morgonen att passa och det har tydligen satt sina spår. Oups!

Tillbaka på Medunsa

Tillbaka till skolan och jag känner glädje!  :)
Trodde aldrig att dessa ord skulle komma ur min mun eller skrivas av mina händer men å andra sidan så har konstigare saker skett.

Att vi idag också fått klartecken att påbörja våra intevjuer till examens arbetet imorgon bidrog till glädjen. Fast mest berodde den nog på att jag fick komma iväg ifrån hostelet en hel dag. Blir väldigt långdraget att bara sitta här och plugga, socialisera och rulla tummarna. Känns som vi är tillbaka på banan igen och nu när jag sett att mina klassisar hemma i Sverige börjat räkna ned veckorna tills vi är färdiga börjar paniken krypa på. Inte total än men kommer nog hinna bli det innan resan tillbaka till Svea Rike påbörjas.

Strejken är över....alla fall för nu

Mamma och pappa Nylund har lämnat Pretoria och befinner sig nu i Cape Town och på måndag ska vi tillbaka till skolan för första gången på 3 veckor eller så. Håller tummar och tår för att vi får börja C-uppsatsa för nu orkar jag inte vänta längre. Trots att jag anpassat mig till den Sydafrikanska livstilen och inte tycker att det är så jobbigt att vänta längre.

I lördags var tanken att vi skulle chilla men så blev det inte riktigt, iställer blev det shopping i Menlyn Park. Så nu har jag inget VISA kort längre eftersom jag råkade trycka in fel kod. Oups....
Som väl var räddade Johanna mig så jag kunde shoppa ändå :)

Och idag har vi turistat. Har varit i Lion Park och klappat lejon ungar. Trodde att vi skulle få leka och kela med ungarna men så var det inte riktigt. Vi fick knalla in och krypa in till dem, klappa dem lite och sen var det slut på det roliga. 5 minuter var det som gällde och bara ett besök. Lite av en besvikelse men sen när vi åkte in i Lion Camp då var det andra bullar. Göör stora lejon som knalla omkring precis framför och alldeles intill bilen. Och en giraff som jag misstänkte ville lifta en bit med oss för kändes som han/hon var på väg in i bilen. Eller åtminstone upp på motorhuven. Nu blir det chilli dill för imorgon ska vi som sagt tillbaka till skolan.

Ber om ursäkt för att det bara blir massa text och inga bilder men jag är ett sant data pucko så jag kan inte lägga upp bilder. Men kolla på FB för där vet jag hur man gör :) Så helt lost är jag inte ;-P