… åtminstone i Pretoria. För vi ses igen i Cape Town den 22 april. Eller alla utom Magnus som åker hem imorgon L Imorgon far även första klungan och på lördag försvinner resten. Då är det bara jag och Johanna kvar från den skandinaviska kolonin i Hatfield. Och så Maj såklart. Danskan som upprätthåller den Nordiska hedern när även jag och Johanna försvinner från Waka Waka-land.
Förra veckan försvann fortare än ”Borka släpper sin första morgon fjärt” som Ronjas pappa skulle sagt. Spenderade många timmar i skolan och med uppsatsen. Poff så var det fredag. Då gjorde vi ett besök på University of Pretoria aka Tuks. Bytte universitet sådär för en eftermiddag. Anledningen var att några som arbetar på sjukhuset på Medunsa frågade om vi ville följa med på en föreläsning. Det ville vi ju. Om inte för föreläsningens skull så för att få komma in på Tuks ;-P
Helgen var alla fall den sista med hela gänget innan vi sprids. Så vi tog till vara på den vill jag lova. Partaj var det som gällde helt enkelt. I fredags var vi på Stones. Där kunde man räkna oss vita på tre händer ungefär där vårt gäng utgjorde två av dessa händer. Men oj vad roligt vi hade! J Dansade som om vi aldrig skulle få dansa igen. Fast det skulle vi ju få. Och det gjorde vi också. I lördags. Sista natten med gänget och vore lögn å säga att vi inte gick all-in. SDå syftar jag inte på alkohol utan på festen! Började vid 18 och jag, Mari och Magnus festade på till 5.30 på morgonen. Som om det inte fanns någon morgondag. Morgondagen, eller gårdagen, blev det därför inte så mycket med. Efter alldeles för få timmars sömn var vi schleetna som få så dagen spenderades i horisontalt läge. Precis som det ska vara efter sista natten med gänget J
Ohhh….höll på att glömma! Vi har ju inte träffat våra klasskompisar nu under strejken men så sprang vi på en av dem. Tänker inte ens försöka stava till hennes namn för det kan jag inte och ingen skulle kunna uttala det alla fall är jag ganska säker på. Alla fall, efter att vi hade bytt de vanliga artighetsfraserna ”hur mår du?” ”hur har du haft det?” och så vidare kläcker hon kommentaren ”har ni gått upp i vikt?”. Chockade som få svarar vi ”ja” för tyvärr är detta den bittra sannigen. Har blivit ganska väldigt mycket party nu under strejken när vi inte hade någon tid på morgonen att passa och det har tydligen satt sina spår. Oups!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar