Don’t cry because it’s over… Smile because it happened

Fast en sak är säkert, det var inte lätt att lämna Sydafrika utan tårar. Har träffat många härliga människor under vår tid här. Några av dem är redan hemma i Skandinavien men andra lämnar vi här. Ovisst om vi träffas igen eller inte. Å andra sidan är Waka Waka-landet bara en flygtur bort och med dagens teknologi, som till och med teknik-Frida i mångt och mycket kan hantera (!), så kan vi enkelt hålla kontakten J

Har många minnen från vår tid i Sydafrika. De flesta bra, vissa till och med fantastiska, men också vissa mindre bra. Å andra sidan har alla händelser, minnen, personer, upplevelser och erfarenheter bra som mindre bra bidragit till vårt äventyr, och det är just därför vi, egentligen, inte ska gråta för att det är över utan le för att det hände…

Sista helgen i Pretoria!

För mig är det väldigt mixade känslor. Vill åka hem samtidigt som jag inte vill åka hem, men som min kloka pappa sa, ”det kommer lösa sig när du väl kommer hem och får landa”

I fredags hade vi Braii här hemma i 1322. Vår Sydafrikanska Papa hade tagit ledigt ifrån jobbet för att kunna komma hem och säga hej då till oss J Plus att Opa och Oma var här så hela familjen var samlad. Eller nu ljuger jag för samtliga medlemmar i den skandinaviska kolonin förutom jag, Johanna och Maj är ju hemma i Skandinavien. Fast ni fattades oss ska ni veta gänget! Blev en lyckad kväll och med presenter. De fick en bild på mig och Johanna och ett fotoalbum med massa bilder från vår tid här. Det blev en liten tår i ögat men tror att inte ett öga kommer vara torrt på fredag när vi far L Ojoj vad jag kommer sakna vår Sydafrikanska familj J

I lördags, då gick vi ALL IN J Började med en sista Rugby match, middag, party och sedan var det DANS som gällde. Först stannade vi till på News Café för en drink som slutade i 3 drinkar tror jag… jag menar vem räknar? ;-P Vi har varit så mycket på News Café på sista tiden att vi blivit kompisar med personalen. Till och med cheferna känner igen oss och kommer fram och pratar med oss. News Café följdes av Drop Zone där jag och Johanna dansade som aldrig förr. Herre jäklar (ursäkta mitt språk) vad vi skakade rumpa! DJn lirade massa gamla godingar som Aqua och Rednex och jag och Johanna var helt vilda. Ska ju inte träffa dessa människor igen så varför inte? Inte för det har stoppat oss för i och för sig. När det började bli för mycket gangsta rap för vår smak mötte vi upp övriga på Zanzú. Där kan man inte göra annat än att skaka rumpa J Det enda trist var att på Drop Zone ägde vi dansgolvet med våra moves, så var inte riktigt fallet på Zanzú men det stoppade inte oss. Jag är glad att Johanna hade förståndet kvar trots ganska mycket alkohol i kroppen och tog med mig hem. Annars vet i sjutton hur söndagen sett ut.

Nu var söndagen inte alls förstörd och vi gjorde ett sista besök på marknaden i Hatfield. Som vi gjort varje söndag, i princip, sedan vi kom till Pretoria. Sedan chilli dillade vi hela dagen och laddade om batterierna inför en sista vecka i Waka Waka land. Alla fall för denna gång

Vad gör vi?..

…nu uppsatsar vi!

Dag som natt känns det som =S

Har kört fast ett par gånger men som väl är finns det alltid någon vänlig själ som uppmuntrar och hjälper oss på rätt väg igen. Ska nog gå bra i slutändan, vi är ju trots allt bäst! Med lite hjälp då vill säga J

Det börjar kännas att tiden här nere närmar sig sitt slut. Jag vill inte åka hem och Johanna kan knappt bärga sig tills hemresan. Helgen kommer bli vår sista här nere, för denna gång! och den är fullpackad med aktiviteter. Imorgon ska vi ha Braii med vår Sydafrikanska familj, på lördag ska vi på Rugby följt av partaj och på söndag blir det ett sista besök på Hatfield market.

Återkommer om hur helgen urartar sig J

Attakerade av apor

När vi satt ute på skolgården och pluggade häromdagen kom dom. En hel skara apor och skrämde oss så pass att vi övervägde att ALDRIG mer sätta vår fot på Campus igen! Det var helt galet.

De hela började med att vi såg en lite söt oskyldig liten apa som följdes av en kompis. Jag tyckte att det gick väldigt nära och var rädd redan då. Johanna tyckte att det var väl inget den går ju bara förbi. Så blev de bara fler och fler och helt plötsligt började två av dem bråka 2 meter ifrån oss och då blev även Johanna rädd. När de sedan kom springandes emot oss och hoppas upp på bordet där vi satt då f** blev det liv i lucka. Vi skrek i högan skyn och hela Medunsa måste ha hört oss. Jag blev putt på en apa som som skulle talla på min dator så den lyckades jag skrämma iväg och sedan blev jag kvar ståendes på bordet.

Värre var det för Johanna. Hon hade en apa på var sida om sig som rev emot henne. Trodde att de skulle hoppa upp på henne. Vet inte om de bråkade med varann eller om de var arga på Johanna men en sak är säkert, just då vid det tillfället ska vi alla vara väldigt glada att vi inte var i Johannas skor!

Eftersom vi är modiga tjejer som gillar att "live on the edge" har vi vågat oss tillbaka till Campus trots apattaken, men en sak är säker. Vi håller ögon och öron öppna efter apor och jag är mycket tveksam till att vi kommer sitta ute och plugga i framtiden. Verkar ju som vad som helst kan hända här i Waka Waka land

Jobba Jobba Jobba!

Efter en veckas semester har helgen inte bjudit på varken rast eller ro. Det har bara varit att KÄMPA! på med uppsatsen.

I lördags tog vi oss varsin drink framåt eftermiddagen bara för att motivera oss. Skulle kunna säga att vi istället för att köpa motivation på påse köpte vi den på glas J Funkar det också! Vi höll oss till 1 drink var för annars hade det nog blivit mer fnissande än arbete gjort, Maj hade gjort ett tappert försök att få tillbaka sommaren till Sydafrika genom att fixa en Mojito night! J Var underbart väder på dagen, tveksamt om det hade med Mojito night att göra. Att det sedan var göör kallt på kvällen gjorde inte så mycket för Mojitosarna värmde gott.

Resten av helgen, inklusive måndagen som var public holiday här i Waka Waka land, har som sagt gått åt till studierna men det har inte varit hela världen. Är ganska tyst här på 1322 nu sedan delar av den skandinaviska kolonin åkt tillbaka till Skandinavien.

Så Johanna har tur att få vara här med en så rolig filur som mig som livar upp stämningen när det blir för tyst. Ikväll har jag även gett mina vänner borta i Vietnam ett väldigt gott skratt. Vägrar berätta varför men säger som sagt som min goda vän Viktor ”Teknik-Frida slår till igen”  

Cape Town

Jaha… då har vi turistat lite i Cape Town aka Kapstaden.

Det blev reunion med girlsen och den skandinaviska skaran var nästan komplett igen. 6 tjejer tillsammans i ett dorm kan ju inte bli annat än bra J

Började veckan med ett besök till Robben Island. För er som inte känner till är Robben Island en ö strax utanför Cape Town där Mr. Nelson Mandela satt fängslad under Apartheid tiden här i Sydafrika. Var mycket historia kring ön och kring detta. Jag var lite skeptisk till turen innan vi åkte men är glad att jag följde med. Är en viktig del av landets historia. Att vi hade världens bästa guide gjorde ju också sitt till.

De dagar det regnade var det shopping. En av dessa åkte jag, Johanna och Emma till Waterfront. Herre shut vad vi gick lös i varuhuset! och hade en helt fantastisk dag med shopping och mys. Andra shoppingdagen gick till Long Street och alla små mysiga unika butiker som låg där. Spenderar byxorna var med så nu får vi se om vi får leva fattigt resten av tiden här i Waka Waka land. Hoppas att vi slipper äta pops (?) bara. Har ingen aning om hur det stavas men det är majsgröt fast den är inte grötigt utan lite hårdare. Som vår klasskompis Mazana sa ”soft porrige that is hard”. Hoppas våra päron läser detta och tycker lite synd om oss *blink blink*

Så har vi aktiverat oss genom att klättra upp för ett berg. Nej, inte Table mountain utan Lions Head. Vädret var inte på vår sida så vi kom aldrig upp på Table mountain men det kvittade faktiskt för Lions Head var inte fy skam det heller. Fast oj vad rädda vi var. För mig var det värst på vägen ned när man var tvungen att se stupen på bägge sidor om en. Johanna tyckte det var värre att klättra upp eftersom man inte hade en aning om vilken utmaning som väntade bakom nästa krök. Lite utmaning var det allt och ett och annat skrapsår på knäna blidde det men oj vad det var värt det! J 

Hade en sista kväll med gänget på Mama Africa. Jorun kunde inte vara med men skickade två i hennes ställe och Christine tog med sig sin fästman (!) och det blev en riktigt lyckad kväll. Jag och Johanna provade att äta Kudu, vilket var magiskt gott. Det bästa med kvällen var nästa det band som lirade. Ett gäng sköningar som lirade härliga rytmer som det bara inte gick att sitta still till.

Vinprovning skulle ju självklart hinnas med också. Stellenbosch åktes det till och där spenderade en dag med mys. Började inte så bra dock för första tågresan dit avbröts tvärt. Mitt ute i ingenstans stannade tåget för en stund för att sedan vända och åka tillbaka till Cape Town. Ingen säger någonting man bara ska stå där och se ut som ett fån och vänta på bättre tider. Det kunde vi inte med så vi gick till informationen och frågade och tydligen var det några tekniska problem. Man skulle kunna tro att det är SJ som sköter tågtrafiken här i Sydafika.

Som avslutning på semestern tog vi en heldagstur till Cape of Good Hope (Godahoppsudden) och Cape Point. Turen började med ett stopp i en göör mysig hamnstad, Hout Bay, där vi tog en fika innan vi åkte vidare till Simonstown där vi stannade för att kolla på de Afrikanska pingvinerna. Så små och söta! Sedan fortsatte turen till Table Mountain National Park där vi tog en helt underbar cykeltur. Cyklarna var inte så underbara men vem bryr sig bär man får cykla? Plus att vyerna var helt fantastiska. Väl nere vid Cape Point blev vi besvikna då vi av vår guide fick veta att Atlanten och Indiska oceanen inte alls möts där. Det möts tydligen vid ett annat ställe men det låtsas vi inte om utan vi har varit och kollat där haven möts J Därifrån gick vi en tur till Cape of Good Hope. Helt underbart vacker plats. Det blev en perfekt avslutning på en perfekt vecka.

Sista natten spenderades på flygplatsen. Blev inte mycket till sömn eftersom det var iskallt så framåt 3 på morgonen tog vi oss en värmande kopp te. Sov lite halvdant så kom inte hem utvilad efter semestern.

Ska göra ett försök med lite bilder men kolla Facebook om ni längtar väldigt efter att se våra söta ansikten igen :)

We work hard for our money

I veckan har vi suttit i skolan och jobbat och jobbat och jobbat med uppsatsen. Har varit i skolan i princip hela dagarna och om kvällarna har vi varit så trötta att vi knappt orkat prata med varandra. Ingen annan heller för den del :) Fast vi kämpar på och försöker hålla mungiporna uppe och humöret på topp! och om vi har dåliga dagar så brukar vi följa mammas tips "när livet känns trist och mungiporna åker ner :(  Ställ dig på händer så de åker upp igen :)"

...idag åker vi till Cape Town där vi ska möta upp tjejerna :-D
Ser fram emot en veckas galna äventyr!

"En cappucino med dubbel espresso shot tack!"

Det var vad jag frågade efter såhär på måndagsmorgonen och vad får jag? Pulverkaffe! Inte ens gott sådant. Johanna tyckte det var helt okej men å andra sidan hällde inte hon en tredjedel av sitt kaffe över handen.

Anledningen till att vi var i stort behov av kaffe imorse var för att vi inte fått vår skönhetssömn inatt. Var nämligen ute på äventyr igår. Vi var och åkte skridskor. I Sydafrika! Mitt i ett shopping-mall ligger en skidskobana. Som pricken över i spelades svensk musik i form av Basshunter under större delen av kvällen. När Boten Anna kom på dansade vi svenskor som aldrig förr. Utan skridskor ska tilläggas.

Till att börja med var både jag och Johanna som bambi på hal is och vi höll oss i sargen. Efter ett varv vågade vi släppa sargen och ge oss ut på isen. Vilket gick förvånansvärt bra J Här måste jag svälja min stolthet och erkänna att Johanna var ett strå vassare än mig på grillerna. Sedan måste vi svenskor erkänna att JJ som är från Elfenbenskusten (tror jag) var betydligt bättre än oss två tillsammans. Däremot höll vi högre klass än Timothy och Mezana.

I lördags hade vi besök ifrån Tyson, vår klasskompis. Han har sagt länge och väl att han ska komma på besök men vi tar allt med en nypa salt för ganska ofta är det så att det är mycket snack och liten verkstad. Men så när vi satt och drack kaffe så ringde han och sa att han var vid Maccers i Hatfield. Visade honom runt lite här i ”vår” del av Pretoria men eftersom det regnade så fanns det egentligen bara en grej att göra. Se på film! Framåt eftermiddagen åkte han hem och sedan var det dags för mig och Johanna att ta över kommandot på 1322 för en stund. Under den stunden fick vi dricka gratis i baren. Detta hann vi inte med. Vi hade precis ställt oss för att laga mat när det ringde på grinden. Vi visste att ett gäng på 10 personer skulle komma men inte när. Vad vi inte heller visste var att de skulle ha svensexa och att de skulle beställa så konstiga grejer det bara gick att dricka. Men med ett glatt humör och blinkande öga ;) kommer man långt. Så även vi och det verkade som grabbarna var nöjda.

På kvällen fick vi ännu mer besök av Timothy, JJ och Mezana. De kom förbi för att ta ett glas vilket resulterade i många glas och en hel kväll. Spelade svensk musik för dem så nu kan ni tacka oss ifall Timbuktu, Kalle Bah med fler blir kända här nere i Waka Waka land. Att det inte visste vilka Kings of Leon var va ju bara pinsamt men verkade som åtminstone JJ förstod hur bra de grabbarna är på att lira.

För bilder hänvisar vi änu en gång till facebook eftersom det tar år och dar att ladda upp några här

Vad som helst kan hända i Waka Waka land

Satt ensam i skolan igår. Ensam! Johanna var sjuk så jag åkte dit själv idag för vi hade en intervju inbokad. Detta var enda anledningen till att jag masade mig upp och åkte till skolan. För de arbete jag hade att göra kunde jag lika gärna gjort hemma. Klockan 10 var det bestämt och vid 10.30 började jag undra vart intervjuobjektet tagit vägen men efter 3 månader här i Sydafrika har jag ändå vant mig vid att vänta så det var inte förrän vid 12 jag gav upp. Då gick jag och pratade med henne som jag tror är högsta hönset för arbetsterapeuterna och fick det underbara beskedet ”jag tror inte han är här idag”. Nähä… men det är ju jag. Och det hade jag ju inte behövt vara... Hoppas verkligen att det är så att han var sjuk. Det skulle vara det enda giltiga frikortet. Annars är denna svenska flicka väldigt väldigt upprörd på’n.

Vid 10 var jag också klar med alla uppgifter jag hade eftersom jag la manken till att bli färdig innan intervjun så jag kunde ta en lång lunch med Tyson efter. Detta resulterade i att jag satt och tittade på ”the Big Bang theory” avsnitt och rullade tummarna.

Får se det från den ljusa sidan för jag har tappat rösten, antagligen för jag pratar för mycket, så att intervjua hade ju inte direkt varit optimalt i vilket fall. Och så fick jag ju tid att skriva detta blogg inlägg också! J

Och i taxin till skolbussen fick jag veta något göör lustigt. Taxi chaufförens fru var med och hämtade oss från skolan igår, bara det är ju lustigt i och för sig men till saken hör att hon var upprörd och satt och gnällde. Eftersom jag är i klass med Nicke-Nyfiken när det gäller nyfikenhet frågade ju jag självklart vem damen i bilen var igår. Det var så jag fick veta att det var hans fru. Nu till det konstiga. Utifrån ingenstans kläcker taxi-nissen ”hon är privat sekreterare till presidentens fru”. Lätt chockad svarar jag ”jaha…oj!” ”ja så det var henne hon var så upprörd på igår i bilen. Det var inte på mig men det var jag som fick ta det”.  

Hur troligt är det att jag hemma i Sverige skulle åka med en taxichaufför vars fru är privatsekreterare åt drottning Silvia eller Filippa Reinfielt? Och att hon dessutom sitter och gnäller och tjötar över henne när några helt främmande människor sitter i samma bil?

Det enda som går att säga om det måste ju vara Waka Waka…

Sista helgen med gänget....

… åtminstone i Pretoria. För vi ses igen i Cape Town den 22 april. Eller alla utom Magnus som åker hem imorgon L Imorgon far även första klungan och på lördag försvinner resten. Då är det bara jag och Johanna kvar från den skandinaviska kolonin i Hatfield. Och så Maj såklart. Danskan som upprätthåller den Nordiska hedern när även jag och Johanna försvinner från Waka Waka-land.

Förra veckan försvann fortare än ”Borka släpper sin första morgon fjärt” som Ronjas pappa skulle sagt. Spenderade många timmar i skolan och med uppsatsen. Poff så var det fredag. Då gjorde vi ett besök på University of Pretoria aka Tuks. Bytte universitet sådär för en eftermiddag. Anledningen var att några som arbetar på sjukhuset på Medunsa frågade om vi ville följa med på en föreläsning. Det ville vi ju. Om inte för föreläsningens skull så för att få komma in på Tuks ;-P

Helgen var alla fall den sista med hela gänget innan vi sprids. Så vi tog till vara på den vill jag lova. Partaj var det som gällde helt enkelt. I fredags var vi på Stones. Där kunde man räkna oss vita på tre händer ungefär där vårt gäng utgjorde två av dessa händer. Men oj vad roligt vi hade! J Dansade som om vi aldrig skulle få dansa igen. Fast det skulle vi ju få. Och det gjorde vi också. I lördags. Sista natten med gänget och vore lögn å säga att vi inte gick all-in. SDå syftar jag inte på alkohol utan på festen! Började vid 18 och jag, Mari och Magnus festade på till 5.30 på morgonen. Som om det inte fanns någon morgondag. Morgondagen, eller gårdagen, blev det därför inte så mycket med. Efter alldeles för få timmars sömn var vi schleetna som få så dagen spenderades i horisontalt läge. Precis som det ska vara efter sista natten med gänget J

Ohhh….höll på att glömma! Vi har ju inte träffat våra klasskompisar nu under strejken men så sprang vi på en av dem. Tänker inte ens försöka stava till hennes namn för det kan jag inte och ingen skulle kunna uttala det alla fall är jag ganska säker på. Alla fall, efter att vi hade bytt de vanliga artighetsfraserna ”hur mår du?” ”hur har du haft det?” och så vidare kläcker hon kommentaren ”har ni gått upp i vikt?”. Chockade som få svarar vi ”ja” för tyvärr är detta den bittra sannigen. Har blivit ganska väldigt mycket party nu under strejken när vi inte hade någon tid på morgonen att passa och det har tydligen satt sina spår. Oups!

Tillbaka på Medunsa

Tillbaka till skolan och jag känner glädje!  :)
Trodde aldrig att dessa ord skulle komma ur min mun eller skrivas av mina händer men å andra sidan så har konstigare saker skett.

Att vi idag också fått klartecken att påbörja våra intevjuer till examens arbetet imorgon bidrog till glädjen. Fast mest berodde den nog på att jag fick komma iväg ifrån hostelet en hel dag. Blir väldigt långdraget att bara sitta här och plugga, socialisera och rulla tummarna. Känns som vi är tillbaka på banan igen och nu när jag sett att mina klassisar hemma i Sverige börjat räkna ned veckorna tills vi är färdiga börjar paniken krypa på. Inte total än men kommer nog hinna bli det innan resan tillbaka till Svea Rike påbörjas.

Strejken är över....alla fall för nu

Mamma och pappa Nylund har lämnat Pretoria och befinner sig nu i Cape Town och på måndag ska vi tillbaka till skolan för första gången på 3 veckor eller så. Håller tummar och tår för att vi får börja C-uppsatsa för nu orkar jag inte vänta längre. Trots att jag anpassat mig till den Sydafrikanska livstilen och inte tycker att det är så jobbigt att vänta längre.

I lördags var tanken att vi skulle chilla men så blev det inte riktigt, iställer blev det shopping i Menlyn Park. Så nu har jag inget VISA kort längre eftersom jag råkade trycka in fel kod. Oups....
Som väl var räddade Johanna mig så jag kunde shoppa ändå :)

Och idag har vi turistat. Har varit i Lion Park och klappat lejon ungar. Trodde att vi skulle få leka och kela med ungarna men så var det inte riktigt. Vi fick knalla in och krypa in till dem, klappa dem lite och sen var det slut på det roliga. 5 minuter var det som gällde och bara ett besök. Lite av en besvikelse men sen när vi åkte in i Lion Camp då var det andra bullar. Göör stora lejon som knalla omkring precis framför och alldeles intill bilen. Och en giraff som jag misstänkte ville lifta en bit med oss för kändes som han/hon var på väg in i bilen. Eller åtminstone upp på motorhuven. Nu blir det chilli dill för imorgon ska vi som sagt tillbaka till skolan.

Ber om ursäkt för att det bara blir massa text och inga bilder men jag är ett sant data pucko så jag kan inte lägga upp bilder. Men kolla på FB för där vet jag hur man gör :) Så helt lost är jag inte ;-P

Fått en plastpappa

Sydafrika har fått finbesök ifrån Sverige! Mamma och pappa Nylund har kommit ner för att kolla in vad Waka Waka-land har att erbjuda. Och de verkar gilla’t. Särskilt mamma som hittat en ny karl. En Sydafrikan vid namn Rick. Han var vår guide i Krüger Park och mamma föll för honom direkt. ”ohhhh vilken snygging”. Vet inte om detta var för att göra Farsan avis eller om hon verkligen tyckte det men jag hoppas på det första.

Nog om det!

Krüger Park var helt otroligt häftigt. Trots att vi alla är Norrköpingsbor och har göör nära Kolmården vilket innebär att vi har sett ”Vilda djur på riktigt” som Kolmårdens slogan lyder så var det något helt annat att se djuren i sin naturliga miljö. Inget inhägnat område där de knalla omkring utan öppna marker där vi fick anstränga oss och verkligen kolla för att hitta dem. Började med kvällssafari i måndags och vi hann knappt mer än in i parken förrän vi såg elefanter och en noshörning, Sedan var det antiloper, zebras, bufflar, vårtsvin gnuer, giraff, piggsvin och det häftigaste av allt, djurens konung, lejon! Vår guide började gasa på och vi alla trodde att det var för att vi var sena tillbaka men icke. Mitt på vägen gick det två stora lejon. Dom gick kanske 1,5-2 meter från bilen och jag måste erkänna att jag var lite skraj när det ena gick där och glodde på oss.

I tisdags var dagen jag fick en extra pappa. Fast jag tror inte att han vet om det själv. Vi körde runt hela dagen och leta efter djur. Och nog såg vi djur alltid. Tyvärr hittade vi aldrig någon leopard vilket hade inneburit att vi sett ”The Big Five”. Nu blidde det bara 4 men det är inte så illa det heller.

På vägen hem från Krüger tog vi en liten omväg för att kolla på omgivningen. Det är jag glad att vi gjorde och jag är ännu gladare att vi hamnade lite fel och fick köra på en helt fantastisk väg uppe i bergen. Körde uppe på en bergskam och på fjällen. Var som högst uppe 2150 meter över havet. Vita Hästen, aka vår bil, som saknade hästkrafter fick kämpa som sjutton för att ta sig uppför men det var det lätt värt.

Har hunnit visa mamma och pappa lite av Pretoria också och självklart har vi varit på Rugby. Derby mellan Pretoria och Jo’Burg. Efter matchen åkte vi hem till min Sydafrikanska make, Furgel och co, för att testa på en äkta Sydafrikansk Braai. Ikväll blir det ytterligare en Braai innan pappa och mamma Nylund fortsätter sina äventyr neråt landet till Cape Town imorgon.    

Ballito

Oj vad sega vi är på att blogga. Har tänkt enda sedan i tisdags att jag ska skriva ihop något men icke. Nu har jag alla fall "fått tummen ur" som vår kära vän Anna brukar säga

Helgen spenderades vid kusten :-D
Vilket var helt underbart! Sol, strand, hav, kall öl, god mat, goda vänner, massa skratt, ännu mera fniss och fnitter. Som ni kankse förstår hade vi en magisk helg.

Resan började med en Road Trip i "Pelle Tuff". Nu har vi fått se lite av Sydafrika vill jag lova. Några riktigt vackra vyer och otroliga landskap. Resan tog sin lilla tid och jag fick äran att köra den mest trista och sega biten som snabbt döptes till Never Ending Story. Det enda som sågs var en lååååååång rak väg. Och det var det! Kanske en sväng eller två och jag var glad över att det var lite trafik på vägen så jag åtminstone fick anstränga mig så pass att köra om en annan bil.

Var framme runt 16i-sh och togs emot av ett troll. Näe vars men nog fasen såg vår värd ut som ett troll. Det fanns ingen plats för oss på trollets backpackers så istället hade han fixat en lägenhet åt oss. Och vilken lägenhet sen. När vi stod på balkongen hade vi en liten gräsplätt och sedan HAVET :-D Kvällen spenderades därför med middag, mys och 4 liter vin i månskenet. Livet är härligt!

Lördagen var det stranden som gällde! Vi började på en lite mindre strand för Mari och Camilla hade surf- lektion med en göör söt surf kille. Ögongodis :-) Nästan så jag ångrade att jag inte surfade jag också :-$

Det mest ansträngande vi gjorde under dagen var att bada vilket var som ett mindre motionspass med tanke på storleken på vågorna.
I och för sig blev vi alla som barn på nytt när vi hoppade och latjade där i havet. Magiskt!

På kvällen var det partaj som gällde och jag tror att samtliga gäster på Shakers i Ballito fick sig en chock när Team Scandinavia intog dansgolvet. Vi ägde stället! och detta är inte något jag bara säger för så var det. Vi stod som en liten klick i mitten av dansgolvet och övriga stod i en cirkel omkring oss och bara glodde. Lite konstigt kändes det till att börja med men efter en öl i varje ben och ett par i varje arm struntade vi i det. Att vi som tjejer drack öl kan också ha varit en bidragande orsak till att de stirrade på oss för här i Waka Waka-land dricker damerna tydligen inte öl. Dom anar inte vad de går miste om.

Söndagen gick också åt till stranden. Sovandes på stranden! Det enda som störde var glass-killarna som gick omkring med sina små plingor och plingade som bara den. Tydligen hade jag sagt schhh till några barn som varit lite högljuda också men det måste jag gjort i sömnen för det är inget jag kommer ihåg. "Jeg husker ikke dette" som våra Norska babes skulle sagt och som jag numera säger så ofta jag får tillfälle.
Efter lördagens bravader var det ingen av oss som orkade aktivera oss under söndagen. Så roligt var det!

Så i måndags var det dags för hemfärd i "Pelle Tuff". Ingen av oss ville åka hem men i tisdags skulle vi ju tillbaka till skolan. Trodde vi ja! Situationen på skolan har inte ändrats alls vilket resulterar i att vi sitter och pluggar hemma istället. Vilket är galet svårt för motivationen måste vi lämnat i Ballito.

Imorgon kommer det finbesök ifrån Sverige. Mina päron ska besöka oss och vi ska visa upp Pretoria från sin bästa sida annan vi far på Safari i Krüger Park :-)
Längtar som bara den till Safari trippen....och till godiset mamma och pappa fått order att ta med sig.
Lakrits Lakrits och mer Lakrist!

Strejk

Strejk på skolan *klapp klapp, klapp klapp klapp klapp*

Det är så läget är här i Waka Waka land. Våra sjuksköterskor vänners kontaktlärare sa att det var en av de värsta hon varit med om och Alfred vill absolut inte att vi kommer dit. Tydligen är det rätt våldsamt på campus för tillfället så istället hänger vi i Hatfield. Och det är ju inte fy skam det heller.

I torsdags förra veckan firade vi Emmas födelsedag. Och oj! vilken fest det blev av det hela B-D Började kvällen med kinesisk braii följt av utgång. Övriga i sällskapet dissade Drop Zone och de har fått höra ett x antal gånger vilken fest de gick miste om. Jag, Johanna, Emma och Furgiel som var kvar röjde stället och vi hade så galet roligt! Dansade hela natten och avslutade med att väcka halva hostelet när vi kom hem för vi fnissade så dant. En gubbe kom ut och sa till var på Emma säger ” schhhh we have to be very loud now”. Följden av detta blev ännu mer fniss så då väckte vi nog den halvan som inte redan var vaken…men men ”shit happened” som vår kära värdmamma skulle sagt.

I helgen hade jag och Johanna en hel dag för oss själva. Vår första sedan vi landade här i Sydafrika, annars brukar vi vara ett helt gäng med folk. Dagen spenderades med shopping, följt av en underbart god middag bara för att avslutas med dans. Summa summarum; toppen dag!

Är som sagt strejk på skolan så dagarna är rätt sega, särskilt eftersom vi haft tråk väder. Hade man kunnat ligga och sola hade det ju varit annat men tyvärr har det inte varit så förrän idag. Pluggar om dagarna och försöker roa oss på eftermiddagarna och kvällarna. I måndags var vi och kollade på Rugby. Tuks aka Pretoria Universitys lag lirade och eftersom vi bor granne med deras sport anläggning var det inte mycket att orda om. I tisdags kväll partaja jag till ett tillsammans med Magnus, Mari och Furgiel. Var inte helt tråkigt det heller. Vi sa till DJ:n att det var Maris födelsedag så han skulle spela de låtar vi ville. Eftersom det var en tisdag och vi i princip var ensamma borde vi fått höra dem alla fall men det var lite roligare att Mari fyllde år. Igår kväll var vi på middag hos ett par Belgiska läkarstudenter som våra sjuksköterskor lärt känna. En riktigt pys-mys kväll.

Nu ska vi packa för i helgen ska vi ut till kusten J Havet, stranden, surfing och lata dagar är precis vad jag hoppas på!

Så som ni kanske ser går det ingen nöd på oss!

Dagcenter

Varje måndag och tisdag är vi på ett dagcenter för barn som har Cerebral Palsy (CP) och/eller mental retardation. Det är så otroligt lärorikt att vara där och alla barnen är så söta! På det här dagcentrat har studenterna från vår klass ett eller två barn som de har som sina klienter. De ska utreda och göra åtgärder med de. Frida och jag har inga egna utan vi är med alla lite grann för att lära oss så mycket som möjligt! Tillsammans med barnen gör vi olika aktivteter både enskilt och i grupp. Det första vi gör att öka deras muskeltonus, för att de ska vara stabila under aktivteten. Vanligaste aktiviteten är att måla!

Nedan kommer lite bilder därifrån.

Jag och favoriten Morris. Som egentligen heter typ Malbom, men han morrar när han pratar med oss så därför har vi döpt honom till Morris :)

Aktivitet i grupp

Masana hjälper ett av barnen att tvätta händerna.

Frida hjälper Morris att tvätta händerna efter att ha målat

Sötisen Gift

Supervisorn - Frida hjälpte henne att få jobbet som supervisor. Hon gav henne massa tips inför jobbintervjun.

Tandi och Tyson

Semkelo och barnen!

Frida med våra favvisar! Gift och Morris

Nompi och Ofense

Waka Waka!

Börjar bli Sydafrikan? ..

…det skulle man kunna tro med tanke på hur lång tid det tar mellan blogg inläggen.

Oftast beror det på att varken jag eller Johanna orkar sätta oss när vi kommer hem från skolan plus att vi har så mycket annat för oss, särskilt på helgerna så att blogga prioriteras inte lika högt. Nu ska jag alla fall göra ett försök att summera det som varit sedan vi hördes sist.

Förra veckan kom och gick. Har börjat komma in i rutiner nu och då rullar veckorna på utan några större konstigheter. Lär oss en massa och har börjat ta för oss lite mer i skolan nu och testar på det vi lärt oss. De enda konstigheter vi stöter på är kulturkrockar. Och det är inte så bara ska ni veta. En dag till exempel fick vi veta att vi skulle vara strandsatta (utan strand) i ett community hela dagen. Detta utan att någon sagt ett ord om det hela så vi hade bara packat med en liten frukt till förmiddagen och tänkte äta lunch när vi kom tillbaka till skolan. Som väl var har vi ju världens bästa Alfred som efter ett telefonsamtal fixade så vi kom hem. Han tyckte det var jättebra att vi ringt och förstod verkligen vår situation till skillnad från våra klasskamrater. Och våra skolkamrater är ju en klass för sig de också. ”Kårstyrelsen” hade ställt in bussen förra veckan för att tvinga alla vara med på deras möte. Ett möte som de inte ens informerat om. Som väl var träffade vi han som är ansvrig för oss internationella studenter vid busstoppet. Han hade ingen lösning på problemet så då kom jag på ett. Vi liftar! Sagt och gjort. Johanna har lagt upp bilder av denna upplevelse på sin facebook. Vi satt inklämda med två främlingar bak i en främlings pick-up. Inte bekvämt alls men vi kom ju hem åtminstone J

Helgen kom och gick. Alldeles för fort tyvärr. Kan bero på att vi hittar på så mycket bus. I fredags åkte vi till Jo’Burg för att se på musikal, nämligen Evita J Vi var ett gäng på 18 personer från 1322 Backpackers International. Tyvärr var det lite problem med hur vi skulle ta oss dit. Lösningen! Trycka in oss bak på Julians pick-up. Livsfarligt med tanke på Sydafrikanska trafiken mellan Pretoria och Jo’Burg, men va f** ”living on the edge” ;)  Ledsen mamma men iblan måste man leva lite farligt för att känna att man lever. Inte sant?

Och åka bak i pick-up hade jag ju redan gjort i veckan så kände mig som hemma J

Johanna fick en trygg och mysig färd med vår kära värdinna, hennes älskade make, Emma och Carro. Men jag klagar absolut inte för vi hade hur roligt som helst där bak i bilen och det är ju huvudsaken J Och musikalen var helt magiskt bra! Satt och log från första tills sista ton. Log till och med genom hela pausen. Väl hemma igen blev det dans på bordet, vilket verkar vara ett stående inslag på detta ställe.

Lördagen var det Rugby som gällde. Pretorias lag Blue Bulls eller Blå Bulle som de också heter lirade och det var vi ju självklart tvungna att gå på. Oj vilken sport. Vilka män! Bara smacka rätt in i varanndra utan att tänka på följderna.

Det blev visserligen förlust fast vi var lika glada för det när vi intog Hatfield Square för att göra det osäkert. Vilket vi också gjorde kan lovas. Vi gick till Zanzú där vi var de enda vita på hela stället. Och eftersom vi var 12 personer syntes vi ju när vi kom instapplandes på dansgolvet. Önskar att jag här kunde skriva att vi ägde dansgolvet men det vore en lögn för Oooouischhh vad dessa fantastiska människor kan dansa! Helt otroligt! Vi blekfisar kan slänga oss i väggen om och om igen. Fast vi gjorde vårt bästa och det var inte så pjåkigt det heller, fast vi kommer nog aldrig upp i deras känsla. Tyvärr ska tilläggas.

Två party-kvällar följdes av en väldigt soft söndag. Låg i solen vid poolen i stort sett hela dagen. Eller ett besök på Hatfield market (som vi gjort varje söndag sedan vi kom hit) hanns ju självklart med. Det går ju inte att missa. Så är det bara.

Idag kom vi hem tidigt från skolan för våra kära skolkamrater har valt att strejka igen. Av precis samma orsak som sist. Vi satt på en förläsning när Annah kom in och avbröt. Övriga studenter slussades ut genom bakdörren medan vi svenskar slussades in till lärarna där Thandi väntade på att köra hem oss. Tydligen så är det säkrare för oss studenter att avsluta föreläsningen för annars kommer de som strejkar in och drar ut en från klassrummet. Ingen fri vilja här inte. Har de som sitter i ”kårstyrelsen” bestämt att de ska var strejk så gäller det för samtliga. Återkommer med mer information om detta men som det såg ut i dagsläget så ska vi inte åka till skolan imorgon och på Thandi lät det som om det kommer hålla på hela veckan.

Och trots att jag gillar Waka Waka-land väldigt mycket tror jag inte att varken jag eller Johanna blivit Sydafrikaner. Inte än alla fall ;-P

För vi är bytisar bytisar bytisar

En dag i väntan på skolbussen komponerade vi vår egna lilla Waka Waka låt. Det ni! J

Här följer vår underbara låttext och för mer information angående melodin, kontakta oss på

+27-820513548, skype alternativt den 22-23 maj då vi åter befinner oss i Svea Rike.

”För vi är bytisar bytisar bytisar”
Text och musik: Frida Nylund & Johanna Jacobsson

För vi är bytisar bytisar bytisar

Vi går över skolgården med varsin ryggsäck, klär oss konstigt med fula skor

För vi är bytisar bytisar bytisar

Vi äter inte något som är som mjuk gröt fast hård och dricker vårt ”kaffe” svart utan socker och mjölk till mångas stora förvåning

För vi är bytisar bytisar bytisar

Vi har vårt eget skolschema och lärarna är snälla emot oss. Vi kan komma in på läraravdelningen utan problem för vi kan koden

För vi är bytisar bytisar bytisar

Vi har ett eget kontor bland lärarna och får förvara vår mat i lärarnas kyl

För vi är bytisar bytisar bytisar

Dem enda ljusa som åker med skolbussen är svenska Frida & Johanna. Vi är också de enda som tackar chauffören för skjutsen

För vi är bytisar bytisar bytisar

Tillhör även den lilla skara ljusa som sätter sig vid ett bord där det redan sitter ett gäng mörka

För vi är bytisar bytisar bytisar

Vi går utan paraply på soliga dagar och är de enda som fryser när AC:n är på och övriga njuter

För vi är bytisar bytisar bytisar

Vi skriker inte när vi pratar och pratar tydligen väldigt fort när vi pratar svenska

För vi är bytisar bytisar bytisar

Vi klarar inte riktigt att uttala Sydafrikanska namn och har svårigheter att klicka när vi pratar

För vi är bytisar bytisar bytisar

Vi använder inte löshår eller peruk och vi tänker absolut inte slå våra barn eller suga ut snor ur våra barns näsor när de är bebisar

För vi är bytisar bytisar bytisar

De enda som har vett att ha med sig vattenflaska är bytisarna och de är också de enda som har med sig och använder handsprit

För vi är bytisar bytisar bytisar

Vi pratar bara ett av landets 11 officiella språk och blir väldigt uttittade när vi pratar svenska

För vi är bytisar bytisar bytisar

Vi snor våra klasskamraters invanda platser i minibussen och vi är inte vana vid att folk inte passar tiden och att bara sitta och vänta på något eller någon

För vi är bytisar bytisar bytisar

Sydafrikaner förstår inte ironi och de blir chockade när vi säger att vi inte har planer på att gifta oss och skaffa barn inom en snar framtid trots att vi är 25 och 22 år.

För vi är bytisar bytisar bytisar

För vi är bytisar bytisar bytisar

För vi är bytisar bytisar bytisar

Hoppas att ni får en lite inblick i hur vi har det i och med denna underbara sång ;-P

Hipp Hipp Hurra för Johannas födelsedag!

Vi ligger inte på lat sidan här i Sydafrika utan kör fullt ös medvetslös. Eller kanske inte riktigt för medvetslösa har vi, som väl är, inte varit. Men mycket har hunnits med och vi har varit väldigt effektiva tycker jag allt...

Vi har varit med klassen i en skola och gjort utredningar på barn som man misstänker har inlärningssvårigheter. På en och samma dag lärde vi oss helt galet mycket. Känns så himla kul! Tror att vi kommer känna oss riktigt nöjda efter vår tid här. Alla fall som allt känns nu. Så var vi i CommunityAnnars rullar veckorna på. Har börjat komma in i lite vardag och hej å hå vad fort tiden går då. Läbbigt!

Scviss sa det så var veckan slut. Och schvop sa det så var helgen slut. Men vi har absolut inte legat på latsidan. I fredags efter skolan tog Furgel, som för övrigt är den Sydafrikan som jag på någe konstigt vänster gifte mig med förra helgen, med oss till en Outlet butik. Shopping galna som vi är så lyckades vi plocka på oss en hel del, men det absolut bästa är att det inte kostar en förmögenhet! Känns nästan (observera NÄSTAN) roligt att betala när man ser att en får så mycket för så lite $. Efter shoppingen blev det bio. "Black Swan" som jag tyckte var en helt galet bra film! Gillade den som bara den. Johanna var lite mer tveksam. Hon gillade den men lände att det inte riktigt var hennes typ av film. Så nästa gång är det hennes tur att välja film. Så länge det inte blir "High school musical 4" eller "The return of Jonas Brothers", för då får hon gå själv. Ledsen Lillis ;-)

Lördagen var ännu mer produktiv. Vi började dagen med ett besök på Apartheid museumet i Jo'Burg. Tragiskt, ledsamt men oerhört lärorikt. Och det gav en väldigt tydlig inblick i varför Sydafrika är som det är i mångt och mycket. Hade lite flyt för att jag ringde på morgonen och frågade om det fanns några guider lediga. Det gjorde det inte men killen jag pratade med sa att vi skulle fråga efter honom när vi kom fram så skulle han fixa det. Väl framme i kassan när vi frågar efter honom och den redigt Afrikanska donnan frågar varför varpå vi förklara får vi en kommentar till svar. "Vad ni än gör tjejer så betala honom INTE" Inte ens ett ruttet korv-öre som några eller kanske någon av oss skulle sagt hemma i Svedala. Spenderade nästan 3h där och sedan var det bara hem och piffa sig inför Födelsedags-Braaien. Och vilket party det blev! =D Satt på Hostelet tills 23isch sedan gjorde vi Scandinavier tillsammans med en Tysk och en Sydafrikan Hatfield Square osäkert. Och då menar jag osäkert! ;-) In stormar en grupp på cirkus 10 personer och bara tar över dansgolvet totalt! Pretoria är nog i chock idag. Clubade tills solen gick upp igen B-D Livet är en fest!

Idag som idag som idag har däremot inte varit lika händelserik och det har sina naturliga förklaringar. Har legar och glassat, varit och handlat och självklart firat Johanna "Pyret" Jacobsson födelsedag! =D Började med frukost på sängen, följt av eftermiddagsfika med tårta. Ikväll blir det mys middag och sedan tror jag att vi båda kommer gå och knoppa. Är väldigt schleetna efter gårdagens firande. Men är det Waka Waka födelsedagsfest så är det!

Lite bilder!

Här bor vi! Pyttlitet med två sängar och ett nattduksbord.

Emma, Caroline, Frida, Joakim och Karl när vi var ute och åt pizza.

Livemusik på Bravo's. Vi ska dit ikväll med och äta pizza och lyssna. Toby, killen längst fram bor på hostelet och ska spela. :)

Häng vid poolen på hostelet. Svenskorna och norskorna.

Frida, Johanna, Emma och Caroline. De svenska sjuksköterskorna som vi hänger en hel del med :)

Detta är mitt försök till ett blogginlägg. Inte lika berättade som Fridas men det är iaf något.

Ps. Anna, jag lever :) 

Hoppas ni där hemma mår bra!
Waka waka / Johanna och hennes kombo sänder sin kärlek

900 mil hemifrån...

I torsdags frck vi följa med till en Sydafrikans community. Det var som att komma till en annan värld. Nästan en annan planet. Helt galet vad fattiga dessa människor är! Winterveldt hette området och det är vad som kallas ett rural area. 90% arbetslöshet. Som väl var har de rinnande vatten och elektrisitet men ändå. Går inte ens beskriva i ord hur dessa människor lever. Trasiga kläder, smutsiga hem och inga ordentliga vägar. Här ska jag, med mina svenska perspektiv, komma på arbetsterapeutiska åtgärder. Snacka om kreativt tänkande!
Efter det besöket kan jag säga att vi har det helt magiskt bra hemma i Sverige! Något jag tycker vi ska tänka på gott folk...

Lite roligheter har vi också hunnit med under helgen. I fredags var vi på konsert. Vår inspark hemma i Svea Rike kan slänga sig i väggen jämfört med detta. På ett fält hade de byggt upp som ett festivalområde. Och för 80rand, vilket motsvarar ca 75-80 svenska kronor fick vi se några av Sydafrikas bästa band. Och vi fick en chans att dansa! men oj vad dessa männskor kan dans. Hela kroppen bara hänger med i varje takt som kommer ur högtalarna. Helt sinnes. Nu står det definitvt "lära mig dansa som en Sydafrikan" på min to-do-list. Hela känslan de får med i dansen...göör coolt!

Och igår kväll skulle vi gått ut och dansa igen men det slutade med att vi stannade på hostelet. Jag har fått en Sydafrikansk man och vi har sålt våra två barn för iPods. Ett till Madonna och det andra till Bradgelina. Tror bestämt vi ska producera några fler och skaffa oss ett par Mac och några iPads. En och annan IPhone ska vi nog kunna få till också. Som ni kanske förstått är min make galen i tekniska prylar. Så lärde jag mig spela ett par akord på gitarr och ifag har jag fortsatt öva. Ännu en ny grej på min to-do-list. I och för sig har det nog stått där väldigt länge men va sjutton, såhär 10 år senare kanske det är dags att börja!? Resultatet av gårdagen blev en seg och något bakfull söndag.

Men vi mår toppen, har det toppen och vi är toppen!

Oups...

Ojojoj… Nu har vi visst varit väldigt dåliga på att uppdatera. Fy på oss!

I fredags hade vi en väldigt tung skoldag, nämligen liggandes i solen vid poolen! Det är ofta vi svenskar får uppleva 28graders värme såhär i början av februari men en sak kan jag garantera...jag klagar INTE!!!

Vi skänkte till och med en tanke, jag skänkte nog två, till våra klasskompisar där hemma som kämpar med PMet till C-uppsatsen. Och till Bexan, Anna och Viktor som kämpar på praktiken. Och till alla er andra som jobbar, pluggar och sliter!

På kväll tog Carl (en nisse på hostelet) med oss fyra svenska damer och den norske mannen Joakim till Sydafrikas bästa Pizza ställe, Toni’s. Detta var enligt Carl. Eftersom det var den första pizzan jag ätit här i Sydafrika kan jag inte uttala mig om det är Sydafrikas bästa men nog f** var den god. Som pappas kära kompis Frida med k*k skulle sagt. ”Det var så gott att det knu***de i munnen”. Nu sitter jag och blir otroligt generad samtidigt som jag skriver detta men när det gällde pizzan så tycker att det uttrycket passade otroligt bra. Och vinet vi drack till var helt magiskt det också. Jag, Johanna, Emma och Joakim fick samsas på flaket på Carls pick-up medan Carro satt i framsätet. Vi satt och grovade lite! J Efter käket tog Carl med oss till Union Building by night. Han hade nog tänkt att vi skulle kliva av och gå rumt och kolla lite men vi satt kvar på våra platser och fotade därifrån. Som ett gäng amerikanska turister J

I lördags var det Zoo time! J Vi hade bestämt med Carro och Emma att idag skulle vi besöka Pretoria Zoo. Och det såg vi också till att göra. Blev en heldag inne i parken. Jag och Emma agerade ”Tina Turner” det vill säga vi var kartläsare och jag tror att vi såg till att vi fick se allt. Eller åtminstone det vi ville se. Såg allt från elefanter, zebror, noshörningar, björnar och tigrar till lejon, fiskar, hajar, fåglar i alla möjliga färger och former. Antiloper, apor, koalor, kängrus och flodhästar. Ja, listan kan göras väldigt lång! Det var en hel mysig dag. Vi åkte linbana upp för ett berg upp till toppen av parken och jobbade oss neråt för att se alla djuren. Det enda trista var att i stort sett alla kiosker och liknande var stängt och det fanns bara en restaurant så vi hann bli väldigt hungriga och hungriga människor njuter inte lika mycket av de dem ser tror jag. Bara en teori men efter vi fått mat i magen kändes det som vi uppskattade och njöt mer av parken och alla djuren. Har för mig att det finns ett uttryck i stil med ”mår magen bra, mår människan bra”

Söndagen kom och gick. Vi gjorde inte många knop. Var på marknaden på förmiddagen och jag lyckades självklart spendera lite pengar. Något jag känner att jag är väldigt bra på, och någon ska väl vara det? Låg och chilla lite vid poolen och på eftermiddagen hängde jag och ett gäng från hostelet med Toby (vår musikaliske granne) till ett studentboende för att lyssna på när Toby spelade. Var hur mysigt som helst! Vi satt på filtar på gräset och Toby hade riggat upp med högtalare och finesser så bara satt vi där och chilla och lyssna på bra musik. En helt fantastisk söndag kväll J

Nu har skolan kommit igång på allvar. Började med ännu mer väntan i måndags. Först på Thandi, vår lärarinna, som skulle plocka upp oss men som var sen. Väldigt sen får jag nog lov att uttrycka det till och med. Och efter detta väntande väntade mer väntande. För att registrera oss men nu är allt klappat och klart när det gäller det. Anledningen till att Thandi varit sen var för att hennes bil var trasig. Gissa vad detta resulterade till på eftermiddagen?    Alla ni som nu som gissat att vi vänta fick lite till har helt rätt. Detta var på tomma magar så det vara inte världens gladaste flickor som kom hem efter en HEL dag i skolan. Det är ungefär det som hänt. I skolan fixar vi och trixar med C-uppsatsen men imorgon ska vi få åka ut till ett Community Based Rehabilitation (CBR) vilket jag hoppas och tror kommer bli hur häftigt som helst.

Lovar att återkomma om detta och inte vänta göör länge tills nästa inlägg. Fast å andra sidan är jag i Waka Waka-land vilket innebär African time. Och som ni kanske förstått innebär det ganska mycket väntande ;-P

Puss från Fridis! vars kombo hon gissar skickar en puss eller två hon också

-ish

Idag har vi fått åka till skolan för första gången sedan. Trodde aldrig att jag skulle säga detta men…Äntligen! Har blivit lite långdraget att bara sitta och vänta på besked om vad som gäller. Även fast det inte är helt dumt att ligga i solen och gotta sig J

Något som känns mycket märkligt med detta land är att vi aldrig får någon exakt tid. Idag fick vi veta att vi skulle bli hämtade någon gång mellan 11-12. Däremellan är det ju bara 60 minuter så då vet jag ju precis när på ett ungefär jag ska vara redo för avfärd. Tro det eller ej men jag är nog en punktlig liten svenska trots min sanna tidsoptimist anda. Det kan också vara så att man får en –ish tid. ”Jag kommer och hämtar er vid 7ish”. Det är något de verkar gilla att använda. Fungerar lite som plus/minus några minuter så de har lite spelrum. Fast efter mina 6 dagar här i Sydafrika tycker jag att det oftast tenderar att bli åt plus hållet vad det gäller –ish.

Och igår fick vi uppleva att de inte kom alls. En tjej på vårt hostel, Marin, frågade om vi skulle med på rugby. Självklart! tyckte vi och så sa hon att några grabbs skulle hämta oss 7ish på vårt hostel för matchen började 20.00 och så skulle vi hinna at en öl innan. 19.43 gav vi upp. Då fick de va med rugby och de fick klara sig utan vår support. Eller frågande ansikten, vilket är mer troligt att det skulle varit.

Idag fick vi som sagt åka till skolan, där vi skulle registrera oss. Detta innebar att vi i två och en halv timme satt och väntade i ett rum. Som väl var hade Caroline och Emma berätta för oss att saker och ting kan ta sin lilla tid här nere så vi hade med oss lite pyssel att pyssla med medan vi väntade. Bland annat skrev jag detta blogg inlägg! Och medan jag sitter här och skriver sitter Johanna och funderar. Hon tycker att det känns som om vi sitter i ett rum för att vi gjort något dumt och ska få skäll.

Alfred (vår lärare) tyckte det var konstigt att vi i Sverige ropade ut att tåget är 2 minuter försenat. Jag tycker att det är konstigt att man i Sydafrika inte kan ge någon exakt tid utan måste använda sig av –isch.

Om Alfred måste också tilläggas att han är världens underbaraste person. Hur snäll som helst! Och han tar så himla väl hand om oss och der till att vi har det bra. Idag hade han samlat hela personal styrkan för att hälsa oss välkomna. Bättre person att ta hand om oss kunde vi inte fått! Inte på långa vägar. Långa vägar får mig att tänka på vägen till skolan. Det kommer ta sin lilla tid. Och imorgon blir vi hämtade 07.00ish, och det är ju inte direkt Waka Waka, så nu ska jag gå och knoppa.

Puss och kram från bloggerskan Frida ”Fridis” Nylund och hennes Kombo